Nostalgia locomotiv gives you a hell of a ride.

Snart är det vår på riktigt.

Titta vad jag såg när jag var på väg för att jobba idag! Trots att det var kallt som en häxrumpa så fick det mig ändå att känna att våren inte är så långt bort ändå.

Hade lyxen att få gå på stan och shoppa samt ta en kaffe på arbetstid så jag gick loss lite försiktigt. Inget speciellt, men det stillade shoppingsuget jag haft i några månader i alla fall. På lördag ska jag gå loss igen. Då är det dags att använda presentkortet på blomsterlandet som jag fick i födelsedagspresent och köpa fröer. Jag har storslagna planer för min uteplats (vilka jag inte kommer kunna uppfylla, men ändå...)!

Pinterest.

Gurksnuttan.

 Amelie somnade gott i sin säng innan jag hade läst klart godnattsagan igår kväll. Hon låg kvar där när jag hade läst saga för Julian. Hon låg där när jag gick på toa under kvällen. När Rogga kom hem från jobbet sent på kvällen låg hon plötsligt i sin saccosäck och sov. Hon ville inte flytta på sig heller, så jag stoppade om henne med ett täcke och lät henne ligga.

Åh, jag måste ju berätta om när vi åt middag igår också! Mitt i allt fick jag en kram av henne medan hon sa:

"Jag älskar dig! Du är den bästa mamman världen sett!" Min lilla gurksnutta! Hon vet hur hon ska värma mitt hjärta...

Experiment med barnen.

 Igår gjorde vi experiment här hemma, jag och barnen. Det som behövs är en genomskinlig vas eller skål, vatten, karamellfärg, diskmedel och sugrör. Ta så mycket vatten och karamellfärg du vill, häll i lite diskmedel som sjunker till botten, stoppa i sugrören och blås. Sen blir det bubblor...

Massor med bubblor! Det forsade skum åt alla håll och kanter och blev både blött och kladdigt. Men vad gör det? Det går att torka upp och barnen hade jättekul. Fast det är väl inget vi kommer göra varje dag... Så kul är det inte att torka!

Hemma hos ugglorna.

Ugglorna har kommit fram och hänger så fint över en spjälsäng. Kolla bara!

- Grattis! - Sebastian.

En väldigt gammal bild på mig och Sebbe från 2002 eller 2003.

För att fortsätta på födelsedagstemat... Det där med "grattis Cattis" låter ju bra dumt egentligen. Det kan ställa till problem också.

Andra gången jag träffade min käre vän och granne Sebbe, var när jag följde med en gemensam vän på Sebbes 18-årsfest. När Sebbe öppnade dörren för oss sträckte jag fram handen och sa:

"Grattis!" Han skakade min hand och svarade:

"Sebastian." Uppenbarligen trodde han att jag presenterade mig, trots att vi träffats tidigare. Efter att vi lärde känna varandra och jag vågade berätta om hans felhörning (jag är så himla rädd av mig och var det redan då!) så har det blivit hans standardsvar varenda gång jag gratulerar honom.

"Grattis!"

"Sebastian."

Tanken var att det här skulle bli ett roligt inlägg. Ett sånt som skulle få er att säga "heh", innan ni klickade er vidare. Fast medan jag skrev märkte jag att det här inte alls är roligt för någon annan än mig och Sebbe. För att det var oss det hände. Och att det är våran grej. Typiskt!

Med en enkel tulipan...

Det bästa med att fylla år den här tiden på året måste vara att man kan vara säker på att minst en person kommer med tulpaner. Jag älskar tulpaner, framför allt rosa. De här skönheterna står på vårat matbord sedan igår.

Idag är ingen vanlig dag...

...för det är Cattis födelsedag! Fast kalaset hade jag igår. Det passar sig oftast lite bättre med kalas på helgen när de flesta är lediga istället för på en måndag.

Jag dukade upp fint på matbordet med hembakt fika.

Kakor och citronpaj med färska hallon bjöds det på och framför allt pajen blev populär.

Dagens bästa idé stod jag själv för. Jag hade ingenstans att göra av alla skedar, så jag knöt ett spetsband runt en urdiskad glasburk och placerade dem där.

Jag såg ut lite såhär... Svart med vita prickar och uppsatt hår.

Amelie bara väntade och väntade på att gästerna skulle komma...

Och till sist dök de upp. Mina småsystrar...

Min svärmor och svärfar. Svärfar fyller också år idag, men eftersom Rogga ska jobba eftermiddag så fr vi fira honom vid ett annat tillfälle.

Julian och Rogga var ju självklart med. Roggas mormor kom också förbi.

Och farmor...

och min morbror och min mormor...

och Annica och pappa som inspekterade korten de tagit med sin kamera.

Min bror fyllde år i förgår, så han fick också presenter. Min brorson var också med, men han for runt som en virvelvind och fastnade inte på bild.

Våra grannar och vänner Linda och Sebbe kom också och fikade.

Sist, men inte minst så var ju såklart mamma med. Utan presenter, för de låg kvar hemma hos henne på sängbordet. Min mamma i ett nötskal, skulle man kunna säga. Som straff får hon inte vara med på bild.

Det var en jättafin dag. Av de flesta fick jag pengar i present, men det blev också en del blommor, presentkort, biokort och fina koppar från Indiska. Jag fick absolut inte köpa mjölk för pengarna, så nu får jag fundera över vad jag ska hitta på. Men det ska nog inte vara något större problem...

Visste du det?

Min käre sambo har ett väldigt konstigt sätt att starta konversationer med mig. Om han gör likadant med andra vet jag inte, det är inget jag har lagt märke till, men med mig är det ofta på samma sätt. De flesta som vill berätta något säger kanske:

"Visste du att..." för att sedan komma till det de vill ha sagt. Så gör inte Rogga. Han kommer fram till mig och säger:

"Visste du det?" Sen sitter jag där och funderar. Vet jag? Vet jag inte? Hur ska jag kunna veta om jag vet när jag inte vet vad han ska berätta? Meningen är i alla fall att jag ska säga:

"Vadå?" och sen låta honom berätta.

Häromdagen frågade jag varför han alltid säger så, istället för att bara berätta om vad han kan ha läst/hört/sett/varit med om. Tydligen blir det mer spännande på hans sätt, tycker han. Så jag började prata likadant med honom:

"Rogga, visste du det?"

"Ha ha ha, vad rolig du är", var ironiska svar jag fick. Men vadå? Jag tänkte ju bara att han också skulle få lite mer spänning i sitt liv!