Dårens dotter av Mian Lodalen.

Connies mamma tog tidigt livet av sig. Hennes pappa fanns där av och till och hon växte upp hos sin moster och hennes man i Jönköping. Vännen Kalle är den som finns där för henne hela tiden, i övrigt passar hon inte in någonstans. Flickornas lekar är ingenting för henne och pojkarna vill inte ha henne med. Hennes hopp är att hennes pappa en dag ska ta henne med och låta henne bo med honom för alltid. Den galna pappan som säljer kondomer på kristna möten, har en ny kvinna i stort sett varje gång han träffar sin dotter, tar med henne på porrfilm på bio, åker runt på marknader och säljer saker och kan berätta de mest otroliga historier. Dåren, som mosterns man kallar honom.


Dårens dotter bygger på Mian Lodalens egen uppväxt. Vad som är sant, och vad som inte är det, är svårt att lista ut. Själv säger Lodalen att hon har fått normalisera hela berättelsen, hade hon skrivit exakt hur det var så hade ingen trott på henne. Jag, som är evigt trött på alla uppväxtskildringar och "tyck synd om mig-böcker" som kom ut efter att Pojken som kallades Det gjorde succé tycker ändå att det här är en helt ok bok. Lodalen berättar på ett kärleksfullt och humoristiskt sätt om en uppväxt som, trots att den inte kommer upp på samma nivå som Pojken som kallades Det, ändå var rätt tragisk. Jag tycker inte att Dårens dotter är det mästerverk som många andra vill få den till, men helt klart läsvärd.

Här nedanför kan ni se ett videoklipp där Mian Lodalen kort berättar om boken samt läser upp ett litet utdrag från den.