Pacman.

Jag kan inte spela Pacman. Eller jag kan, för jag vet ju hur man gör och klarar av det, men jag blir knäpp av det. Jag blir hyperstressad av att bli jagad och sitter och härjar och gapar. "HJÄLP HJÄLP HJÄLP HJÄLP HJÄLP HJÄLP HJÄLP. NEJ FAN. NU KOMMER DEN. FAN. JAG DÖR. HJÄLP HJÄLP HJÄLP!" Ungefär så låter det när jag spelar. Konstant. Medan jag sitter och hoppar i stolen. Sen kan jag inte lugna ner mig på en lång stund och börjar istället härja om att jag hatar det där jävla spelet. Därför undviker jag Pacman och att vara i närheten av andra som spelar det. För att vara i närheten är nästan lika uppstressande som att spela det själv.