EFIT, 101031.

Kl 09.
Har redan varit vaken en timme, men kommer på att det
är EFIT-dag medan jag dricker kaffe.

Kl 10.
På väg in och ska jobba. Eftersom jag hade
lite problem med att hitta så var det bråttom
och tid till att ta en snygg bild fanns inte. Det
var mer: Upp med kameran, tryck, ner med
kameran, spring in.

Kl 11.
Det var pysseldag och jag och min brukare
har tagit en liten paus från klippande och
klistrande.

Kl 12.
Fika efter lunch. Jag äter dock inte kött så
jag unnade mig två pepparkakor eftersom
jag inte åt någon mat.

Kl 13.
En liten rast igen. Kan ju inte direkt fota
människorna där inne, så då passade jag på
att gå ut när det var dags att fota. Och det
fanns ju vackra saker att fota där.

Kl 14.
Hemma igen. Skulle fota ett paket som strax därefter gavs
bort, men det kom en nyfiken kanin och ville undersöka vad
det var.

Kl 15.
På 28-årskalas. Såhär reagerade 28-
åringen ifråga på sina paket. Av oss fick
han Star Wars-kalsonger och en bok om
Pink Floyd.

Kl 16.
Det bjöds på smörgåstårta och sallad av värdparet.

Kl 17.
Mina barn såg till att hålla igång födelsedagsbarnet.

BONUSBILD.
Det bjöds också på Banantårta.

Kl 18.
Hemma igen och kollar till kaninerna.
Säg hej till Ida.

Kl 19.
Eftersom min sambo jobbar natt och kommer
hem runt 7 imorgon bitti och jag börjar kl
6 så har min mamma och Dexter kommit så
att de kan se till barnen däremellan.

Kl 20.
Ida har hoppat upp i mitt knä och myser.

Kl 21.
Rogga ska precis ge sig iväg till jobbet.
Säg hejdå till Rogga.

Sen blev det inget mer fotat och eftersom jag, som sagt, börjar jobba kl 6 imorgon bitti så är det bums i säng för mig nu. Godnatt!

Låt mig presentera...

Ida!
Fransk vädur, född den 20:e augusti och
den senaste familjemedlemmen.

Trots att hon bara är ca 10 veckor så är hon
redan såhär stor. Bilden togs sent igår kväll
när vi kom hem och jag bar henne från trans-
portburen till hennes "bo".

Ida ligger och myser i sin koja.

Ida hoppar ut.

Som ni märker så blev det inget av alla de namn jag gick och funderade på. Inte heller något av de förslag jag fått. När jag hade träffat henne så kände jag att inget av dem är hon. I morse när jag vaknade kom Julian in i sovrummet och sa att han hade kommit på ett namn. Ida. Och det syns ju på henne att det är Ida hon heter!

Hon är ju knappast könsmogen än, men eftersom Albin kastrerades igår så väljer jag ändå att ta det säkra före det osäkra och väntar med att låta dem träffas. Albin får bo i köket och Ida i vardagsrummet. Där har vi tills vidare satt upp en "bur" av kompostgaller och där har hon varit sen vi kom hem. Tänkte dra gallret åt sidan ikväll när barnen har gått och lagt sig och se om hon vill hoppa runt i resten av rummet. Så småningom ska hon, som Albin, vara helt frigående i hela lägenheten, men tills vi lärt känna henne ordentligt så kommer hon att få vara innanför gallret när vi sover eller inte är hemma. I framtiden får hon och Albin vara tillsammans i köket vid dessa tillfällen.

Mer? Hon verkar vara både lugn och nyfiken på samma gång. Hon kissar bara i sin låda, utan en enda olycka på golvet än så länge och hon ligger gärna i sin koja och myser, eller bakom den när hon vill gömma sig. Hur hon kommer att bete sig i framtiden återstår att se.

En resa som gick fel men slutade bra.

Igår var det äntligen dags, jag skulle till Dalarna och hämta
min jätte. Alex körde och första stoppet blev vid en sjö.
Eller om det var havet. Jag har inte en aning om var vi var,
men vackert var det i alla fall.

Någonstans därefter missade vi en avfart
och kom helt fel. Alex var sur och jag
kunde inte sluta skratta. Vi hamnade i
Hälsingland eller Gästrikland och Alex
ringde en vän för att hitta därifrån. Det
blev en stor omväg, vilket innebar en massa
extratid i bilen, men vad gör det? Vi fick se
vackra platser i alla fall!

Och till sist kom vi fram och här är hon, min nya familje-
medlem. Söt som socker och helt omöjlig att motstå!

Här är hennes syster.

Uppfödaren hade ca 30 kaniner och jag måste erkänna
att jag, trots att jag vet hur stora de blir, blev smått chockad
när jag fick se de vuxna djuren. Ganska svårt att förstå att
de en gång varit lika små som de här 5-dagarsbebisarna
som uppfödaren visar upp på bilden.

Hur stor hon är, vad hon heter, var hon är och vad hon gör får ni veta senare.

Mera Albin pt 8: Albin efter kastreringen.

Allt gick bra med Albin. Vi lämnade honom hos veterinären vid 9:45. Mellan 15:15:30 åkte Rogga och hämtade honom. Då hade Albin vaknat en stund innan och var fortfarande groggy. Väl hemma kunde plutten inte gå ordentligt, så Rogga fick lyfta ner honom i buren, där det var bäddat med filt och allt ätbart fanns i närheten. Albin hade varit stilla väldigt länge, men till sist rört sig så pass mycket att han hade bytt plats i alla fall. Via telefon sa jag till Rogga att hålla koll på Albin så att han började äta så snabbt som möjligt, men det gick det segt med. Framåt kvällen hade Rogga skurit upp lite gurka åt honom och det gick ner. Efter det slank annan, vanlig mat, ner också.

Idag är Albin väldigt lugn. Han har hoppat ur buren och satt sig på sitt hus, men därifrån rör han sig inte gärna. Han är väldigt lugn, bara sätter sig till rätta när man börjar kela med honom och gör inte en ansats till att röra sig därifrån. Nog för att han tyckte om att kela innan också, men han har alltid varit för rastlös för några längre kelstunder, så jag skulle gissa på att han fortfarande är ganska tagen efter operationen, eller att han har ont. För beteende kan väl inte ändra på sig så snabbt efter en kastrering?

Mera Albin pt 7: Albin är hos veterinären.

Nu är Albin hos veterinären. Det är en väldigt kort bildfärd dit, två minuter bara, men han blev väldigt stressad och rädd, bara av det. Ännu mer inne hos veterinären. Kan tyckas knasigt att ta bilen dit, när det bara skulle ta 5-10 minuter att gå, men det är smått otympligt att bära runt på en transportbur, så det fick bli så. Dessutom skulle vi vidare och införskaffa lite grejer till hon som kommer senare.

Ja, så nu sitter jag här och väntar. Rogga är och tankar bilen och Alex är (förhoppningsvis) på väg hit så att vi kan åka. Ska väl ta och lägga in en filt i nya ninens transportbur och fixa till håret lite. Jag har egentligen inget att säga. Är bara så nervös (för Albins skull) och upprymd (för nya kaninens skull) att jag inte riktigt kan ta mig för något vettigt.

Ett totalt onödigt logopedbesök.

Min snygge son.

Igår var vi med Julian hos logopeden och det var inget annat än en besvikelse. Jag hade hoppats på att han skulle få hjälp, men inte. De gick igenom två pärmar med bilder och han fick säga vad det var och vad de gjorde på bilderna. Jag skulle gissa på att det var för att kolla vad det är han har problem med. Han fick beröm för sitt stora ordförråd och förståelse för att ta instruktioner. Men herregud, det har han inte det minsta problem med. Han kan babbla på som bara den, det är vissa ljud han har svårt att uttala! De sa till oss att öva på dessa ljud hemma och komma tillbaka om ett halvår. Som om vi inte redan gör det! Vi vet precis vilka ljud han har svårt att uttala och det är väl självklart att vi försöker lära honom att uttala dem! Varken Julian eller jag och Rogga är dumma i huvudet.

Ta tag i problemen så tidigt som möjligt, för guds skull!

Julian var i alla fall rolig. På en av bilderna var det ett mjölkpaket, ett glas med mjölk och en ko. Han fick tala om att det var mjölk på bilden och sen pekade logopeden på kon och frågade var mjölken kommer från.
"Arla!" svarade Julian direkt, utan någon tvekan.

(Rogga jobbar på Arla, för er som inte visste det.)

Imorgon kommer jätten hem!

Nu är det bestämt! Imorgon kommer min jätte hem. Min lilla tjej, som är söt som socker. Fransk vädur i färgen schwarzgrannen. Känner mig lite dum som inte kommer vara med och hämta Albin från veterinären, men jag kommer i alla fall vara med och lämna honom där och han kommer att tas väl om hand av Rogga och barnen.

Nu har vi bara det där problemet med namn. Vad ska hon heta? Jag har en lista med förslag:

Alice (gillar det skarpt, men det kanske blir för likt Albin när man ska ropa på dem?)
Elsa
Iza
Ester
Sigrid
Izzy
Nemi

Vilket gillar ni mest? Eller har ni något annat förslag? Kom igen, kommentera nu!

Mera Albin pt. 6: Albin i soffan.

Albin har börjat hoppa upp till oss i soffan om kvällarna. Där går han omkring och undersöker, hoppar upp i våra knän och är allmänt söt.

Har ni sett lilla tungan? Det är ju för gulligt!

Rogga ser smått förskräckt ut över att få en kanin i knät.

Min lille plutt. Imorgon är hans sista dag med kulor. Om
han bara visste vad han har att vänta... Stackarn.

Jag är kär i honom!

Det första jag såg var The two Fredriks... TV Theme Medley och jag föll pladask!

Nu är han tillbaka, med The Cartoon Madley och sjunger Trasdockorna! (!!) Vad kan jag säga? Han är ju helt fantastisk! Och shit, vad het han blivit!

Vad jag skulle skämmas om han av någon konstig anledning skulle komma in på min blogg och läsa det här...Fast det kanske jag borde göra ändå, som sitter här och skriver som en kärlekskrank fjortis!

Tisdagstema - Smycken.

Dagens tisdagstema är "smycken" så jag passar på att visa mitt senast inköpta, en lång kedja med diverse tingeltangel i, muttrar (?), ett kors, säkerhetsnål, dödskalle med ros och en nyckel. Love it!

Fler smycken hittar ni här.

(Typiskt att bilden blev så dålig när jag laddade upp den. Klicka på den så blir den i alla fall något bättre.)

Tävlar om garn.

Tävlar även om dessa saker. Den utlottningen hittar ni här.

Tävlar om kaningrejer.

Tävlar om lite kaningrejer hos Kaninfamiljen. Två "morötter" av sisal, en gallerboll som man kan fylla med hö eller andra godsaker och en liten pingelleksak.

Tur att det är två "morötter" ifall jag skulle vinna, eftersom jag snart snart snart (när?) kommer få hem min andra skruttenin.

Vill du också tävla så kan du göra det här.

Den första kyssen.

När jag var på stan igår såg jag han som gav mig min första kyss.

Då gick jag i mellanstadiet och han hade chipssmulor i munnen och jag blev lite äcklad. Han gav mig min andra kyss senare på kvällen, utan några chipssmulor i munnen. Den var mycket bättre.

Igår vände jag undan blicken och låtsades att jag inte såg honom. Sådär typiskt svenskt för att slippa säga hej till någon man inte sett på flera år.

En galen dag med spårvagnar.

Som jag skrev i inlägget med 44 frågor så skulle jag berätta om allt det galna med lördagen och spårvagnar. Och galet var det.

En ny spårväg har invigts här i Norrköping och det "firades" med att alla fick åka gratis spårvagn i lördags. Jag jobbade och min brukare sa att på eftermiddagen så skulle vi ut och åka spårvagn.

Och hela stan hade samma tanke! Folk trängde sig på så att de nästan hängde utanför och dörrarna inte gick att stänga. Folk kunde inte ta sig ur spårvagnarna. Vi stod som packade sillar och kunde inte röra oss ur fläcken! Alla skulle åka spårvagn, för att det var gratis.

Det finns några fall där detta är ok:
1. Föräldrar som i vanliga fall alltid tar bilen som passar på att låta sina barn åka spårvagn för att de ska få se hur det är.
2. Folk som ändå ska någonstans som tar spårvagnen när det ändå är gratis.
3. Folk som tänker att då kan de passa på att åka till den där vännen, den där affären eller vad det nu kan vara.

Det fanns nog några såna fall. Men i det stora hela var det inte så. Jag skrev ett sms när jag var ute och åkte som jag kan citera:
" Folk är fanatiska! Medelålders par som inte lyft arslena ur sina volvos på 30 år har tagit på sig finkläder och är ute och åker. Folk åker några hållplatser, kliver av och åker tillbaka. Vuxna människor! Norrköpings invånare har blivit galna!"

Jag överdriver inte. Det var snarare en underdrift. Och mitt i den där röran satt jag, i 2,5-3 timmar. Bara för att det var gratis. Jag klev inte ens av den där satans spårvagnen förutom när den skulle tillbaka till vagnhallen så att vi fick ta den som kom precis efter istället. Jag kan bara skaka på huvudet och skratta åt hur folk betedde sig. Helt galet!

Bild hittad här.

Skor mot skor.

Det blev en runda på stan idag för att lämna tillbaka dessa:

Jag vet inte vad det var med dem, men de stank! Jag kan inte ens beskriva lukten... Bränt någonting. Värre än bränt lik, hur som helst, och det kan jag med gott samvete säga eftersom jag stått bredvid en krematorieugn. Jag verkade inte ha varit den enda som lämnat tillbaka dem heller, då hon i kassan sa något om "de där skorna som luktar igen" till sin kollega. Gick ett varv på Skopunkten för att se om jag kunde hitta några andra vinterskor och Rogga luktade på andra exemplar av "mina" skor. De stank lika illa.

Så jag gick vidare till Din Sko istället för att se om det fanns något där istället och det gjorde det, nämligen dessa:

Bilden gör dem dock inte riktigt rättvisa, eftersom de är mer beige-grå irl.

Jag ska ju i alla fall lämna tillbaka ett par skor.

Jag verkar ha någon slags "kommentera allt som går att kommentera på facebook-dag" idag. Illa av mig. Finns vettigare saker att spendera tiden med. Men jag orkar inte. Jag ska i alla fall ta mig ner på stan idag, igår orkade jag inte. Nu vet ni det.

Finns det någon som kan köra mig?

Nu är det i princip klart. En liten frasse-hona står och väntar på mig i Falun, det enda som återstår är att hämta hem henne. Och där har vi problemet, eftersom Rogga jobbar så förbannat mycket den närmsta tiden och jag inte har körkort. Jag behöver någon som kan köra mig. Jag skulle självklart kunna vänta några veckor, men jag vill ju ha hem henne när hon är så liten som möjligt.

Jag har frågat en vän, men det är inte säkert att det går, så jag skickar ut en allmän förfrågan: Är det någon som har körkort som skulle vilja ta en roadtrip över en dag med mig? Självklart står jag för bensinen eller så lånar vi Roggas bil. Pretty pretty please?

Presenter.

Jag följde med till systemet igår och fick syn på en flaska med tatueringsmotiv. Kunde inte låta bli att köpa den till Rogga, eftersom jag direkt kom att tänka på honom när jag fick syn på den. Gillar att köpa små presenter till honom ibland, utan någon särskild anledning, mer än att jag tror att han skulle gilla vissa saker jag råkar stöta på.

Framsida.

Baksida.

Och minns ni rosklubborna jag skrev om för ungefär en månad sedan? När jag kom hem från jobbet, sent igår kväll, så fick jag en sån i present av honom. Han lägger visst vad jag skriver här på minnet.

Knasig gubbe.

Här är amigurumin jag gjorde till Amelie. Inte den vackraste jag gjort, men sen är det en halv evighet sen jag gjorde något sådant också. Förhoppningsvis blir den jag håller på med till Julian bättre. De fick välja själva ur den här boken.

Bloglovin.

Följ min blogg med bloglovin.

Bara gört!

44 FRÅGOR DU TROLIGEN ALDRIG FÅTT PÅ SAMMA GÅNG.

Precis som jag känner mig ibland. Bild tagen
i april.

1. Det första du tvättar i duschen? Vänster arm, vänster armhåla, höger arm, höger armhåla och sen resten av kroppen.

2. Gillar du kaffe? Ja.

3. Hur mår du just NU? Inget vidare, ärligt talat. Känner för att gömma mig för omvärlden några dagar.

4. Vad är sista bokstaven i namnet på personen du har en crush på? Har ständigt en crush på min sambo, så R. Eller N om man ska ta hans efternamn.

5. Berätta om din senaste dröm. Jag drömde om spårvagnar. Inte konstigt efter gårdagens evighetslånga spårvagnsfärd. Kan berätta om den senare.

6. Skulle du kunna äta din favoritmat en hel månad utan att tröttna på det? Det tror jag knappast.

7. Vad vill du ha just nu? Ett nytt jobb, en fin lägenhet eller ett fint hus, en kaninhona och ett bättre humör.

8. Har du räknat till 1000 nån gång? Inte vad jag minns. Fast det har jag säkert gjort någon gång när jag var liten.

9. Biter du i din glass eller slickar du bara på den? Jag suger och slickar på samma gång. Har alltså glassen i munnen och sticker ut tungan och slickar på undersidan av den. Folk brukar tycka att det ser lite "dirty" ut och skratta åt mig när jag äter glass.

10. Använder du smileys? Ibland.

11. Har du träffat någon kändis? Ja.

12. Gillar du keso? Ja.

13. Vilken låt hade du sist i huvudet? Minns inte, har lyckligtvis sluppit ifrån sånt några dagar.

14. Hur många länder har du besökt? 10 om man räknar in Sverige. Om jag inte har missat något, men det tror jag inte.

15. Är dina föräldrar stränga? Ehm, nä, det kan man väl inte säga. Min pappa har jag ingen kontakt med och min mamma har ju inte direkt något att säga till om. Jag är ju 26 herregud!

16. Skulle du kunna hoppa fallskärm? Aldrig i livet! Bara idioter utsätter sig för såna korkade saker.

17. Glittrar någonting i ditt rum just nu? Glittrar... hm... Ja.

18. Brukar du hyra film? Brukar få filmer från lovefilm, men vi är dåliga på att skicka tillbaka de filmer vi sätt så därför får vi inte heller filmer så ofta. Men det räknas väl som ett ja, antar jag.

19. Var kommer du vara på lördag? Jag hoppas att jag kommer vara iväg och hämta en kanin, annars kommer jag nog vara hemma.

20. Var du med och upplevde när World Trade Center föll? Ärligt talat så minns jag inte var jag var när jag hörde talas om det. Men jag minns bilderna på tv och i tidningar efteråt.

22. Vad åt du till lunch? Hemmagjord pirog med soltorkade tomater och fetaost.

23. Har du lockigt hår? Nej, men jag brukar få lite korkskruvar när jag är ute i regnet.

24. När grät du senast? 1,5 vecka sedan, tror jag.

25. Har du gått in i en vägg någon gång? Haha, ja, en glasvägg. Och så har jag sprungit in i en hissdörr med huvudet före en gång.

26. Favoritårstid? Sommar.

27. Vem höll du senast i handen? Amelie.

28. Sover du med TVn på? Nej.

29. Tycker du att du är gammal? Nej, jag tycker inte att 26 är gammalt.

30. Är du mörkrädd? Ja, jag sover med lampan tänd.

31. Gillar du ditt liv just nu? 50/50. Tycker om vissa delar, andra inte.

32. Har du någon gång valt att ta ett bad istället för att duscha? Ja. Fast det har alltid slutat med att jag släpper ut vattnet när jag är klar och duschar av mig.

33. Har du bra syn? Nej, jag är närsynt och har linser. Och dessutom läsglasögon som jag ska ha över linserna när jag läser, sitter vid datorn, skriver och liknande saker.

34. Var är dina föräldrar just nu? Inte en aning.

35. Vad har du på dig just nu? Trosor, tränings-BH (eller vad det nu heter, en sån som gör att brösten inte skumpar runt när man tränar, ni vet), strumpbyxor, ett lång linne och trasiga gamla raggsockar.

36. Vad var det senaste du köpte? En flaska sprit. I present till Rogga. För att det var tatueringsmotiv på flaskan.

37. Hatar du mer än 3 personer? Nej.

38. Använder du sushipinnar? Ehm.. Va? Nä. Jag äter inte sushi heller om sakerna har med varann att göra.

39. Äger du ett vapen? Nope.

40. Gillar du ditt hår? Vissa dagar älskar jag det, andra dagar inte.

42. Gillar du dig själv? Ibland, ibland inte.

43. Vem står dig närmast, mamma eller pappa? Mamma.

44. Hur ofta använder du MSN? Aldrig. Förr använde jag det jämt, men jag tröttnade för några år sen.

Jag ser att det inte finns någon 41:a. Men eftersom jag bara kopierat listan och inte skrivit den själv så skiter jag fullständigt i det.

Yeah Beatles! En lugn fredagkväll.

Jag spenderar fredagkvällen i soffan tillsammans med en sovande son. Vi åt chips och dip, men mitt i allt somnade han. Jag varvar chipsätandet med amigurimivirkande och hela tiden tittar jag på Idol och tackar producenterna (eller vilka det nu är som styr) för att det är Beatlestema.

Albin har för övrigt fått tid för kastrering. Nästa fredag. Sen är det fritt fram att skaffa en hona. Nästan. Jag vet att man ska vänta några veckor efter kastreringen för innan man släpper ihop hona och hane. Men ni vet vad jag menar. Nyss gnagde han sönder lappen jag skrev ner tiden på. Nästan som om han visste...

Julian 4 år & 1 månad.

Det går framåt för min skruttunge med sylt på tröjan. Pratet blir faktiskt renare för varje dag som går, men nu har han i alla fall fått en tid hos logopeden nästa vecka, så då är det lika bra att utnyttja den.

Annars börjar han bli en stor pojke. Ibland tittar jag på honom och undrar när han blev så stor. När slutade han att vara ett småbarn? Han tycker fortfarande om att kramas och mysa ibland, men då ska det vara när han vill det. Kommer jag och börjar pussa och krama på honom så får jag höra:
"Men mamma! Det räcker nu!"
Fast å andra sidan så ska han ju gifta sig med mig när han blir stor, säger han, så jag kan nog vara nöjd ändå.

Amelie 2 år & 3 månader.

Idag är det 2 år och 3 månader sedan skruttan kom till världen. Envisare unge får man leta efter, hon vet verkligen vad hon vill. Hon är också extremt go, tycker om att mysa och pussas och älskar att lyssna på sagor. Hon är kär i mamma, pratar och sjunger hela dagarna och tar efter allt man säger och gör. Dessutom heter alla hennes gosedjur och dockor Ingela, precis som mormor.

Hon är också bra på att skämma ut sin mamma. Häromdagen skulle jag ta med barnen ner på stan och köpa nya skor och på väg mot spårvagnen mötte vi en kille på 19-20 år. Amelie pekar på honom och säger högt och tydligt:
"Mamma, är det där pappa?"
"Harkel harkel, nej, det är det inte", mumlade jag och skyndade på stegen för att komma förbi honom. Herregud, ungen har ju en pappa som hon bor med och träffar varje dag och den där killen var inte det minsta lik Rogga. Pinsamt värre.

Jobb.

Idag ska jag jobba igen. Hos "den där". Eftersom det är vardag så är det lugnt, men snart är det helg och då ska jag också jobba. På lördag. Får ångest eftersom han super ner sig om helgerna så att han både pissar på sig och spyr ner sig och det får jag ta hand om.

Att jobba där får mig att må så fruktansvärt dåligt. Jag går omkring med en klump av ångest i magen som får mig att bara vilja krypa ner under täcket och låtsas att världen inte finns. Jag vill inte jobba där. Vill inte! Men jag måste. Jag behöver pengarna. Min familj behöver pengarna. Jag är inte den typen av människa som bara vill gå hemma och slappa om dagarna. Jag vill ha ett jobb, något att gå till, känna att jag gör någon nytta, men skulle jag plötsligt vinna en massa pengar så skulle jag säga upp mig direkt och aldrig se tillbaka. Jag skulle inte unna mig en enda resa, en ny möbel eller något, jag skulle sitta och hamstra på pengarna så att jag slapp gå dit.

Fast så ser inte livet ut. Såna som jag vinner inte plötsligt en massa pengar. Såna som jag fortsätter att hanka sig fram på det där jobbet de hatar medan de söker andra jobb och hoppas att de en dag ska få det bättre.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Vet ni någon som behöver en anställd så säg till! Det behöver inte vara bra betalt, det behöver inte vara heltid, det behöver inte vara världens mest fantastiska jobb. Obekväma arbetstider eller någon timmes restid är inga problem. Jag gör vad som helst, bara jag slipper må psykiskt dåligt av att gå dit.

Tre timmar.

Lyssnar på Lasse Lindh och gör mig fin i håret. Dags att hämta barn på dagis. Sen jobb. Tre timmar. Vem sätter emot att de timmarna kommer bestå av kortspel?

Tävlar om denna.

Tittade runt bland en massa olika bloggar och hittade en där trycket på bilden lottas ut. Himla fin och bra budskap, tycker jag, dessutom skulle vi behöva lite mer grejer på väggarna så jag är med och tävlar. Vill du också vara det så klickar du här.

Mera Albin pt. 5: Boxarkaninen.

Albin blev arg på mig igår. Jag köpte en kam till honom för ett tag sen och använde den för att reda ut lite tovor i hans man. Till att börja med var han lugn och verkade tycka om det, men sen blev det fart på honom! Han reste sig på bakbenen och började boxas med framtassarna mot kammen. Gud, så söt han var! Och se så fin han blev i manen.

Så vad kan jag säga? Kardan är bättre att borsta hela kroppen med, kammen är bättre till manen. Det börjar bli dags att beställa tid för kastrering nu också. Jag är nervös.

Tisdagstema - Höstmys.

Dagens tisdagstema är "Höstmys". Höstmys för mig är bl.a. att det blir mörkt tidigare och att man tänder fler ljus och lampor, tex lamporna i köksfönstret.

Fler bidrag hittar ni här.

Beslutsångest.

Jag är på jakt efter ännu en kanin, en hona. Har börjat kolla runt och har fått extrem beslutsångest. Vill jag ha en Fransk vädur i färgen schwarzgrannen som ni kan se här, eller vill jag ha en vit blåögd dvärgvädur som ni kan se här? Dvärgväduren skulle i så fall vara en unge till kaninen ni kan se på bilden. För jag lär väl aldrig kunna övertala Rogga om att vi ska ha tre kaniner... väl? Näe, det skulle han aldrig gå med på. Hjälp mig att välja nu då!

Porträttfotografering.

Nu har jag ägnat någon timme åt att välja porträttserier. Imorgon är det äntligen dags för fotografering på dagis. Tidigare år har de bara tagit gruppfoton. "Småbarnen blir rädda för fotoutrustningen" har ursäkten varit. Men de skulle inte vara rädda för utrustningen under gruppfotograferingen då eller? Men i år så! Nu får de ta porträttbilder också. Dock måste en förälder vara med under den fotograferingen. "Vi ställer upp med utrymme. Vi tänker inte ta på oss att vara där med barnen!" fick jag höra. Av dagisfröken med humörsvängningar visserligen, men ändå. Jag kan inte minnas att det var såna problem med fotografering när jag gick på dagis. Men man får vara glad för det lilla.

Nu hoppas jag bara att de till sist ställer upp och har luciatåg i år också. För det har också varit såna problem för personalen att få till. "Vi får inte betalt om vi stannar kvar efter öppettid och har luciatåg." Ehm... Nahä, men att stanna kvar och ha julpyssel utan att få betalt funkar? Det behöver väl fan inte vara efter ordinarie öppettider heller? På eftermiddagen funkar hur bra som helst. Inga problem med något av det på andra dagis. Och jag kan inte minnas att det var några problem med det heller när jag gick på dagis. Att gå i luciatåg var lika roligt som att öva inför det. Suck.

Jaja, nu blev det här ett långt inlägg med en massa gnäll istället för vad det skulle bli: ett inlägg om min beslutsångest. Ja, för det fanns så många olika paket att välja mellan. Foton i olika storlekar osv. Nu behöver vi bara köpa ramar så är släktens julklappar klara. Men hysh, det är ju hemligt. Det är ju inte så att någon av dem någonsin läser här... *harkel*

Ett... två... tre: smack!

Det började ok...

Sen började det... Även om det faktiskt blev
en helt ok bild ändå...

... och där kom den, smack!

Jag har jättesvårt för att bete mig normalt framför en kamera. Förr eller senare gör jag mig alltid till, börjar flumma eller fula mig. Fast jag försöker bättra mig. Det är faktiskt kul att ha fina bilder av sig själv och jag vill mer än gärna att någon som är hyfsat bra på att fota tar en bildserie av mig. Genomtänkta och fina bilder då. En dag kanske jag hittar någon som är villig att göra det.

Hur som helst, bilderna visar mig i lördags, redo att gå på fest hos Lars, iklädd min nya förälskelse: en kjol. Det kanske inte syns så tydligt på bilderna, men den är fylld med små svarta prickar. Jag känner mig som en prinsessa när jag har den på mig och den står ut när jag snurrar.

Har haft en helt fantastisk helg som fått mig att stiga uppåt. Johnossi i fredags och fest i lördags. Lagom mycket alkohol i kroppen gjorde att jag för en stund mindes den jag en gång var, den som ville ut och upptäcka de små obetydliga sakerna som ingen annan ser, den som vill prata mig genom nätterna och allt det där andra som gör att livet känns lite mer speciellt.

Och allt detta var på något sätt vad jag behövde. Jag har känt mig så otroligt nere den senaste tiden, haft ångest och tappat lusten för allt, utan att ha någon att prata med. Det fåtal av människor jag träffat eller pratat med i telefon har fått ta del av de där gamla maskerna jag en gång iklädde mig. Men nu! Jag är mer uppåt och även om jag inte är på topp så har jag i alla fall lust till saker och ting igen. Nu håller jag bara tummarna för att det är här för att stanna.

Äntligen!

Första gången jag hörde talas om dem var för 5,5 år sedan. Jag lyssnade och var fast. Samma år hade jag tillfälle att se dem, men valde något annat. Efter det har jag haft flera tillfällen att se dem, men av en och annan anledning har det inte blivit av.

Så kom gårdagen. Ytterligare ett tillfälle kom och den här gången lät jag det inte gå mig ur händerna. Johnossi på scen, två öl och en cider i kroppen och jag var där. För en kväll kunde jag släppa alla tankar och känslor jag inte vill veta av och gå upp i något annat.

Tack Alex, för att du följde med mig!

Bilden på Ossi blev inte så bra, jag vet, men det var den bästa jag fick till. Jag kunde ju inte ägna hela konserten åt att försöka få bra bilder direkt.