Valborg.

Det är Valborgsmässoafton. Jag är redan vaken och har varit det en stund. Dagens schema är fullspäckat. Först Kolmården. Sen grilla hos mamma, lämna barnen där och så ge sig iväg på 30-årsfest. Dubbel 30-årsfest för att vara exakt. Det blir nog en bra dag, det här.

Om jag får drömma...

Om jag får drömma så skulle mitt hem vara ett hus liknande det här. Det skulle ligga en bit ifrån andra hus, men inte så långt bort att man inte skulle kunna titta in till de underbara grannarna för en liten pratstund. Trädgården ska vara insynskyddad, i alla fall från baksidan. Det ska inte ligga för många hus omkring det, samtidigt som det ska vara så pass centralt att man kan gå till stan på MAX en halvtimme och ha nära till spårvagnen.

I trädgården ska det finnas körsbärsträd...

...och magnoliaträd och björkar och därunder ska det vara fullt med vitsippor om våren. Rabatterna ska vara fulla av Pioner, Rosor, Lövkoja och Anemoner.

Och Rogga skulle få ha sin damm med koifiskar som han så gärna vill ha.

Så skulle jag vilja bo, om jag får drömma...

Julian har sitt på det torra.

Nu har min 4,5-årige son fått sin första flickvän. Jasmin heter hon och de går på samma dagis och brukar leka ute ibland. Att de är ett par fick jag veta igår. Hon tycker att han är söt, de är kära i varann och de ska gifta sig när de blir stora.
"Är hon din tjej då?" frågade jag när han berättade om allt det där.
"Ja, jag tror nog att man kan säga det", svarade han. Idag har de pussats i det lilla huset på dagisgården. Julian och Jasmin. Så fint så!

Det är dock inte Jasmin på bilden, det är ju Amelie som fick vara med på ett hörn.

Nu vaknade hon igen.

Hypokondrikern i mig har vaknat till liv igen. det är något fel på mig. Jag har brist av något. Eller en allvarlig sjukdom. Varför skulle jag annars vara så trött? Nog för att jag har varit vaken sedan 04:20, men det är ju inte bara idag. Det är ju alla dagar. Kanske borde jag helt enkelt boka en läkartid och ta prover för att se om det är något som är fel. Det är väl det man ska? Men å andra sidan kan man ju strunta i det också. Jag menar, har jag en dödlig sjukdom så ska jag ju ändå dö snart och då är det ju bättre att leva lyckligt ovetandes tills man PANG inte vaknar mer.

Googlat.

"julians mamma"

Vet inte vad man vill hitta när man googlar på det, men det känns fint att det är mig man hittar när man googlar på det.

Vi kör på vårigt ändå.

Idag har det inte varit lika varmt ute, men skit samma. Jag vägrar att bylsa på mig och kör vårigt i alla fall.

Tanken var att jag skulle städa lite. Varför är det så himla lätt att hamna här istället? I samma sekund som jag satte mig ner blev jag dessutom så trött att jag skulle kunna gå och lägga mig för natten. Kanske är bäst att ta tag i det där städandet innan jag somnar sittandes.

Little darling, the smiles returning to the faces.

Såhär fint hade jag det omkring mig när jag gick till jobbet igår. Låt det aldrig bli vinter igen!

Hur kan man inte visa att man blir exalterad över något?

Min babe blir bara snyggare och snyggare. Något jag egentligen inte borde skriva. Istället borde jag mobba sönder honom för att han åldras, för skrattrynkor, gråa hårstrån och vad man nu kan dra till med eftersom han mobbar sönder mig så fort jag blir exalterad över något. Som förut, när jag var inne på Elsa Billgrens blogg och fick syn på den här.
"Rogga, Rogga!" ropade jag. "Kom och titta! Det är en sån här jag vill ha! Det var en sån jag såg i den där affären jag berättade om! Jag vill ha en sån! Visst är den fin?!" Samtidigt satt jag och studsade av iver och pekade mot datorskärmen.
"Jaha, är det en sån du vill ha? Vill du köpa en sån?" sa Rogga och härmade mitt tonfall.
"Vad styr du med?" frågade jag.
"Jag härmar dig", svarade han. "Man behöver ju inte höja rösten 20 oktaver bara för att man hittar något man vill ha." Men det måste man ju visst! Det är ju självklart att man måste bli glad, ivrig och exalterad när man äntligen kan visa vad det är man gått runt och pratat om. Bara för att han aldrig visar när han blir alldeles överlycklig över något!

När Ida skrämde livet ur mig.

Förra veckan skrämde Ida livet ur mig. Det var sent på kvällen, ninerna var instängda i köket och jag gick ut för att kolla till dem. Och där låg Ida, helt stilla med stängda ögon. Jag var tvungen att titta noga för att se om hon ens andades, men det såg så anträngt ut. Jag började ropa på henne, men ingen reaktion. Jag gick fram och klappade henne. Ingen reaktion då heller.
"Shit, hon ligger här och dör!" tänkte jag. "Jag får ringa Rogga och säga till honom att komma hem från jobbet, det här fixar jag inte själv." Men då kom reaktionen. Hon hade ju bara sovit väldigt djupt. Jag är van vid att hon vaknar bara man kommer i närheten av henne de få gånger man får se henne sova. Inte konstigt att jag blev rädd! Hon mådde bra och gör det fortfarande. Det enda "problemet" med henne är hennes enorma dubbelhaka. I övrigt är hon smal och fin, så jag antar att den är något som kommer med rasen och som hon får leva med.

Julian om manboobs och styrka.

Igår trängde hela familjen ihop sig i badkaret och duschade samtidigt.
Julian: Mamma, vet du en sak? Pappa har nästan stora bröst.

Idag var Rogga och barnen och handlade medan jag jobbade. Julian pekade på en man som stod en meter bakom dem.
Julian: Pappa, han där är stark som en bajskorv.

Här och nu är faktiskt alldeles perfekt.

Nyss var det vinter. Det var kallt, blött, fult och grått. Allt jag levde för var framiden. Jag planerade och pusslade. När våren kommer... När sommaren kommer... Det ska jag göra när jag är i Paris...

Och plötsligt var den här, våren. Det är varmt, snarare fuktigt än torrt, vackert och färgsprakande. Jag lever här och nu och njuter i fulla drag av det. Visst finns det saker jag vill ha, som ett nytt hem och självklart ser jag fortfarande fram något enormt mot min och Roggas resa till Paris men längtan är inte lika outhärdlig som förut.

Idag låg jag i gräset i mormors trädgård och det fanns ingen annanstans därjag hellre skulle befunnit mig då.

Påskägg.

Det är ju påsk och allt nu, så idag har vi målat ägg. Jag ansträngde mig och gjorde ett med blommor och ett med ett ansikte. Rogga valde att göra en djävul och barnens ägg handlade mest om att få på så mycket färg som möjligt. Till sist hamnade de på min mormors påskdukade middagsbord.

Bitterfitta.

Jag vaknade upp idag och vart jag än såg så tycktes det som om världens befolkning hade bestämt sig för att förvandla sig till idioter. Är du helt sjuk i huvudet, sådär kan man ju för fan inte tycka! tänkte jag. Men pucko, du gör ju en liten petitess till ett gigantiskt problem, tänkte jag om en annan. Vad är det med folk egentligen! funderade jag vidare.

Men ibland kan det ju faktiskt vara så att problemet ligger hos en själv. Att jag fortfarande är trött efter att jag knappt sov igår natt kan ju faktiskt göra att jag är mer lättretlig än vanligt. Att jag är ska jobba när alla andra är lediga kan också göra att jag är smått bitter. Och att jag tycker att jag har fullt med problem som jag inte kan lösa betyder ju inte att det jag tycker är skitsaker är skitsaker för andra.

Jag ber om ursäkt till världens befolkning. Ni är inte idioter (well, det finns ju undantag). Det är jag som har vaknat upp till en riktig bitterfitta idag. Jobba var det ja... Kanske dags att röra på sig...

Mountain View.

Tänk att det finns en plats som heter Mountain View. Det låter fint, tycker jag.

Det verkar vara rätt fint också.

Och så verkar det som om Google ligger där också. Men helt säker är jag inte, jag är på alltför dåligt humör för att kolla upp vad det egentligen vad jag hittade när jag googlade.

Hey, let's yra bort oss totalt!

Ni vet såna där kvällar när man ligger i sängen och bara vänder och vrider på sig. Såna där kvällar när man inte hittar en bekväm ställning att ligga i och aldrig somnar. Varför kommer de alltid när man ska gå upp tidigt så att man är helt förstörd dagen efter?

Har ni sett min nya hatt förresten? Hittade den på H&M igår.

För sent för att säga något vettigt.

Kände mig väldigt somrig idag, med mitt nya gröna linne på. Jag satt på en uteservering för första gången i år också. That's all. Imorgon ska jag upp 04:30 igen. Dags för sängen med andra ord. Godnatt!

Blå.

Idag fick det bli premiär för barfota i skor och premiär för skorna jag köpte förra veckan. Jag letar för fullt efter ett par röda sandaletter, men tills jag hittar ett par så får dessa duga.

Det är tomt här hemma. Barnen sover. Rogga jobbar natt. Jag antar att jag också borde gå och lägga mig, men det är tomt i sängen utan honom där. Till helgen kommer jag ha vant mig och tycka att det är skönt att kunna bre ut mig i sängen, men då är hans nattvecka slut och jag kommer mest irritera mig över att ha en stor kluns bredvid mig.

Hur vet man att man inte vill ha fler barn?

Men å andra sidan, hur vet man? Hur kan man vara sådär säker som min mamma var när jag var lite och tjatade om att jag ville ha en lillasyster?

"Nej, jag har två barn, jag ska inte ha några fler", brukade hon svara. Se bara så fina mina skruttar var redan som nyfödda. Kan jag verkligen säga, helt säkert, att jag inte vill ha några fler?

Den perfekta morgonen.

Den perfekta morgonen enligt mig ser ut såhär:

För det första, låta mig sova rätt länge. Jag är inte morgonpigg av mig och sitter gärna uppe en timme för länge på kvällen om det innebär att jag kan få sova ut dagen efter.

När jag väl vaknat, låt mig då ligga och dra mig i sängen en stund. Lite barnkramar eller ryggmassage är inte helt fel, men bara jag slipper kasta mig upp ur sängen det första jag gör så är det ok.

Låt mig ta på mig myskläder och sätta i linserna. Be mig absolut inte att titta på någonting överhuvudtaget innan jag fått i linserna. Utan dem ser jag ändå inte vad det är du vill att jag ska se.

Allra bäst är om någon annan gör frukost åt mig. Låt mig sen äta den framför datorn medan jag läser nyheternas rubriker, kollar facebook och läser bloggar. Prata helst inte med mig under tiden.

Därefter vill jag dricka kaffe framför datorn utan att göra något vettigt alls eftersom jag redan läst de bloggar jag vill läsa. Helst vill jag inte prata med någon nu heller.

Allt det här får gärna ta en timme eller så. Sen är jag redo för allt.

Nu är det ju inte alltid mina morgnar kan se ut såhär. Det är jobb, det är barn och jag vet inte allt. Kunde jag bara få min timme varje morgon, utan prat och utan stress för att jag ska iväg någonstans så skulle nog varenda dag vara helt perfekt!

Googlat.

Saker folk googlat för att komma in på min blogg den senaste veckan:

"roger berlin" (vem är ute efter min sambo?)

tarmarna (hoppas du fann vad du sökte)

"sked i rumpan" (hur sjutton kommer man ens på tanken att googla det?)

Jag är mer sugen på glass än på bebisar.

Överallt ser jag bebisar. Överallt är folk med barn. Bebisar hit och bebisar dit. Och konstigt nog blir jag inte det minsta sugen. För ett halvår sedan så tjatade jag om bebisar var och varannan dag.

"Men Rogga, du vill ju ha en till. Du vet ju att vi kommer att få ett tredje barn. Inte nu, men om några år." Och Rogga mest skakade på huvudet åt mig.

Men nu, när det känns som om varenda människa ska få barn inom en snar framtid och jag mer än någonsin borde bli bebissugen, känner jag inte ett dugg. Att vara gravid? Nej fy! En bebis? Söt, men jag vill inte ha en egen. Det är för mycket annat jag vill göra nu, saker där en stor mage mest skulle vara ivägen och saker som inte har med barn att göra.

Men vem vet, jag kanske ändrar mig och ändå vill ha en till om något år. Man ska aldrig säga aldrig.

(Om 17 minuter ska jag möta min familj och äta glass!)

Liam tre år.

Igår fyllde min fina brorson 3 år, så vi var där på kalas. Han blev väldigt generad när vi sjöng för honom.

Men att blåsa ut ljus var roligt i alla fall.

Benny & the Jets i filmer.

Jag har spenderat kvällen med att titta på 27 Dresses. Ja, jag erkänner, jag är en sucker för romantiska komedier och även om det här är långt ifrån min favoritfilmer (A Love Song for Bobby Long, Amelie från Montmartre, The Royal Tennenbaums och Garden State är bättre exempel på det) så måste klippet ovan vara en av mina favoritscener någonsin i en film. Ser jag något om 27 Dresses någonstans så börjar jag direkt sjunga på Elton Johns Benny & the Jets. Dock är det en helt annan film som jag för alltid kommer att förknippa med den låten, mer än något annat...

...nämligen My Girl 2 där den spelades när Nick och Vada rymde ut i LA en kväll och Vada piercade öronen. Jag måste ha varit 11-13 år någonting när det var min stora favoritfilm. Jag såg den om och om igen, hur många gånger som helst, Vada var så söt och jag var så avundsjuk på att hon reste till LA helt ensam och på hennes fina 70-talskläder. Än mer avundsjuk var jag på att hon fick kyssa Nick, Austin O'Brien som var så mycket snyggare, snällare och häftigare än killarna på min skola och jag kunde inte vänta tills jag skulle hitta en långhårig kille som var precis som honom. Idag är Austin O'Brien inte alls särskilt snygg, men Anna Chlumsky verkar ju vara lika söt som då.

Lika som bär?

Jag och Katja, två systrar ute i blåsten med håret åt alla håll och kanter. Folk brukar tycka att vi är rätt lika och jo... Lite lika är vi kanske, förutom att jag ser 15 år äldre ut. Men det kanske inte är så konstigt, jag är ju 15 år äldre än henne också. Någon dag ska jag leta fram gamla mellanstadiebilder på mig själv så att jag kan göra en bättre jämförelse.

Hjortonglass på Halvars var guld värt!

Efter en shoppingsrunda på stan gick vi förbi Halvars och åt glass.

Min lillasyster Katja var med. Vi mötte upp henne på stan och sen följde hon med oss hem för att stanna över natten.

Julle åt glass med hjälmen på eftersom han cyklade hela vägen fram och tillbaka.

Jag valde hjortonglass. Sjukt gott! Har ni vägarna förbi Halvars så borde ni stanna till och smaka den.

En bit bort stod en tjej och en kille i slutet av tonåren och bråkade. Knuffar slag och något om otrohet fick jag ihop det till. När det började skrikas om att hans mamma var hora, att tjejen var en fitta och att han var en kuksugare så kändes det som att det var dags att ta barnen och går därifrån.

Promenadbilder.

Bilderna blir ganska små när jag lägger upp dem här och jag förminskar en del innan jag lägger upp dem också, för att spara utrymme. Klickar man på dem så blir de dock något större och den här förminskade jag inte alls för att för många detaljer gick förlorade då.

Det är blommor överallt runt Åbackarna nu. Så himla fint!

Kontraster. Ett gammalt höstlövs som sitter fast i trädet, nya löv på väg fram. Och så silverlinjen som vattnet skapar mot stenarna... Vackert!

En ny vinkel av Femöresbron.

Åbackarna. Alltid Åbackarna! Det finns ingen bättre plats att promenera på. Samtidigt känner jag att jag behöver hitta nya promenadstråk, omväxling förnöjer brukar det ju heta och eftersom jag är med i en stegräknartävling på jobbet så blir det ju en hel del promenerande nu. Men var går man om man inte går runt Åbackarna?

Tussisar.

Jag har en liten förkärlek till att fota blommor. Kanske är bra att tala om det, ifall ni inte skulle ha märkt det vid det här laget. Synd bara att bilderna inte blir lika fina när jag förminskar dem. Men men, man kan inte få allt här i livet.

Från ena dagen till den andra.

Igår. Idag.