Jag tog mig iväg till badhuset den här veckan också. 1000 meter simmade och jag är galet stolt över mig själv. Jag är en sån där människa som ger upp för lätt. Lite "Jaha, nu har jag testat den träningsformen också, klart jag ska gå nästa vecka också!" Men så händer något som gör att jag inte kan ta mig iväg och då struntar jag i det veckan därpå och sen känns det som om det inte är någon mening med att någonsin gå tillbaka.
Men det här med simning passar mig bra. Även om det är en massa folk omkring med så behöver jag inte lyssna på ett ord de säger, jag kan simma i min egen takt, hur kort eller långt jag vill och ingen kan tala om för mig vad jag ska göra. Jag kan ta en paus mitt i och sätta mig i bubbelpoolen. Jag kan rensa huvudet medan jag simmar runt. Jag kan sitta i bastun med en inpackning i håret. Allt är bara jag, jag, jag de där timmarna jag är på badhuset och resten av världen kan jag skita i.
Men så... 1000 meter. En kilometer. Jag är helt slut nu och lär ha galet ont ungefär överallt imorgon.
2 kommentarer:
Duktig du är! Jag kan simma typ 20 meter sen sjunker jag som en sten! haha...
får jag bara fråga; vad händer när du försöker kommentera på min blogg? Ska emaila tekniska nu!
xx
Haha, tack. Brukade också vara sån, men plötsligt gick det.
Jadu, det som händer är ingenting. Skriver en kommentar och klicka på 'skicka' eller vad det nu står, sen laddas inlägget om utan att varken kommentar eller någon ruta om att den ska granskas dyker upp. Har varit så ett bra tag nu.
Skicka en kommentar