Jag Stampar På Ditt Hjärta

Hoppas ni haft en bra Alla hjärtans dag.

2012-02-14T18:25:00.001+01:00

Min Alla hjärtans dag-morgon.

2012-02-14T11:51:00.001+01:00

Jag är ju inte så mycket för det där med Alla hjärtans dag... Jag älskar att få blommor, men hellre en dag när det inte är för att "man ska", choklad är gott men jag vill inte ha en hel ask, små presenter är alltid kul att få, men det är samma sak där som med blommor. Dessutom så firar ju jag och Rogga förlovningsdag i början av februari, så det där med Alla hjärtans dag brukar vi inte bry oss om. I år blev jag ändå uppvaktad av hela familjen...

Julian hade gått upp före alla andra för att göra ett Alla hjärtans dag-kort till mig och Rogga. Jag tror inte att jag behöver berätta att mitt hjärta smälte och små glädjetårar hotade med att tränga fram när han väckte mig med: "Mamma, det är Alla hjärtans dag, jag har gjort ett Alla hjärtans dag-kort till dig."

Rogga hade gjort frukost när jag gick upp, hjärtmackor med mjukost och tomat på...

Jag kan väl inte påstå att Amelie gjorde mig lika glad, hon hade dekorerat en del av sina leksaker med tuschpenna och målat sig själv till Hello Kitty, men det gick i alla fall att tvätta bort och hon sa att hon älskar älskar älskar mig. Det där sista värmde i alla fall.

Alla borde vilja bo granne med oss.

2012-02-13T21:49:00.000+01:00

Jag och barnen spenderade eftermiddagen med att baka kakor. Barnen tyckte att Sebbe och Linda också skulle få, så jag lade några i en påse och knöt en rosett runt. Det måste ju vara fint!

Fast för att vara ärlig så tror jag att barnen mest var ute efter att träffa Akilles, Sebbes och Lindas katt. Det har varit ett himla tjat om det de senaste veckorna och det vid tillfällen när det inte alls passat oss att gå dit.

"Kan vi hälsa på Sebbe och Linda?"

"Nej, Sebbe jobbar."

"Men Linda då?"

"Nej, hon är inte hemma idag."

"Men vi kan väl hälsa på Akilles?"

Idag fick de i alla fall träffa honom och de var överlyckliga och Akilles var på lekhumör en liten stund i alla fall. Och Sebbe och Linda fick kakor. Och kottar. Amelie hittade tre stycken på väg hem från dagis som hon sa att hon skulle ge till Sebbe och Linda. Otroligt vilka bra grannar vi är ibland!

Igår var det fest.

2012-02-12T18:51:00.002+01:00

Igår var jag på 30-årsfest hos Micke. Han och hans flickvän hade en 14 veckor gammal kattunge, en blandning mellan Ragdoll och Birma, med ljusblå ögon. Hon lekte med hans skägg och var bland det sötaste jag någonsin sett.

Vi körde Singstar långt inpå natten.

Rogga lyckades bra när han growlade. "Du som alltid säger att jag inte kan sjunga!" sa han. Fast när man growlar behöver man ju inte ta några toner, så med det hade nog vem som helst lyckats.

Jag lyckades få 100% när jag sjöng I Wanna Be Sedated med Ramones och Heart of Glass med Blondie. Jag har alltid anat att jag borde satsat på en karriär som punksångerska!

Och idag har vi varit sega. Jag har gått omkring och gäspat och tänkt att man orkar inte festa på samma sätt som förr. Fast Rogga var värre, han sov bort hela dagen.

50/50.

2012-02-10T19:09:00.004+01:00

För en vecka sedan var ju Rogga och jag på bio och såg 50/50. Den handlar om 27-årige Adam som sedan en tid tillbaka haft ont i ryggen. Det visar sig vara en elakartad tumör som sitter i slutet av ryggraden.

Han från en terapeut, Katherine, tilldelad och börjar gå i terapi. Det visar sig att han är hennes tredje patient någonsin och varken han eller hon vet riktigt hur man ska känna eller reagera.

Filmen handlar också om hur Adams flickvän, bästa vän och mamma, som lever med hans alzheimersjuke pappa. reagerar på hans sjukdom.

Så... En film om en cancersjuk 27-åring med 50 procents chans att överleva. Det låter kanske som en sorglig film och det var det. Men den var också väldigt roligt. Ungefär 50/50 sorglig/rolig. Jag både grät och skrattade högt i biosalongen.

Filmen är faktiskt verklighetsbaserad. Seth Rogen, som spelar Adams bäste vän Kyle, hjälpte sin vän Will Reiser genom sjukdomen och övertalade honom sen att skriva ett manus om sin upplevelse.

Adam spelas av Joseph Gordin Levitt, som jag har en stor fjortiscruch på, och han gör det riktigt bra. Det är en helt klart servärd feelgood-film!

Klicka på bilderna för att komma till bildkällan.

Veckans favoriter.

2012-02-10T14:26:00.001+01:00

Dags att visa några favoriter jag samlat på Pinterest den senaste veckan...

I Kitchen-mappen har jag bl.a dessa bilder. Kaklet på den övre är helt galet fint och turkos kan aldrig bli fel. På den nedre älskar jag taket och golvet.

I Interior-mappen har vi fina paraplyer hängandes från taket. Jag har sett liknande nere på stan så en dag kanske jag köper ett eller två. Det finns också ett vinterpyntat sovrum och just vinter och granar är jag trött på vid det här laget, men en sån säng skulle jag ge mycket för att få ha i mitt sovrum.

Så har vi Flowers-mappen där jag samlat en massa inspiration den senaste veckan. Gult och svart, som på den övre bilden, är ingen favoritkombination hos mig, men jag älskar enkelheten och hur mycket de svarta "snurrarna" gör för helheten. Färgerna på den nedre bilden faller mig mer i smaken. Att ha en massa småvaser och flaskor med blommor samlade har jag gillat länge och man behöver ju faktiskt inte fylla alla för att få en fin helhet.

Verkar man desperat om man mailar?

2012-02-10T13:13:00.003+01:00

Det där med att ni skulle hålla tummarna för mig idag... Det handlade om en anställningsintervju angående ett jobb som jag väldigt gärna vill ha.

Så jag var där. Jag berättade om mig själv, att jag pysslar, bakar med barnen, att jag gillar inredning och blommor och fina saker. Men jag glömde att berätta att jag gillar att resa, att jag har börjat simma och att jag är nogrann (ok, kanske inte här på bloggen, med tanke på alla slarvfel den fylls av, men när det faktiskt gäller).

Jag talade om att de borde anställa mig för att jag tror att de skulle få roligt tillsammans med mig, att jag gillar att få folk att trivas, att jag är social och kreativ. Men jag glömde att berätta att jag är först att ta tag i mer tyngre saker när det behövs, att jag inte är rädd för "skitgöra" eftersom jag är van vid sånt.

Varför tog jag inte fram den där listan med stödord som jag faktiskt hade med mig för att inte glömma en massa saker jag ville berätta? Varför upprepade jag mig två gånger? Och varför berömde jag inte deras affärsidé och sa att den lät spännande när jag faktiskt tyckte det?

Kan man maila och säga att man kände att man missade att berätta ett par saker eftersom man var nervös eller låter man desperat då?

Oavsett om jag mailar eller inte så kommer jag få veta om jag får jobbet nästa vecka, så ni får gärna fortsätta hålla tummarna ett tag till. Själv ska jag le och vara glad och fylla mig själv med positivt tänkande om att jag var skitbra, trots att jag missade att säga en del saker som jag ville ha sagt.

En rosakantad väg genom livet.

2012-02-09T17:38:00.001+01:00

Hej allesammans! Den senaste tiden har mitt liv varit fyllt av en hel del otur. Har det inte varit det ena så har det varit det andra och jag tänkt både en och två gånger att det inte är rättvist att det gång på gång ska gå åt helvete för mig.

Sen, för ett par veckor sedan, tänkte jag att nu får det vara slut på bitterheten. Jag ska njuta av det jag faktiskt har och om jag ler och är glad som kommer bra saker hända. Så jag log och var glad och nu är det faktiskt så att en riktigt bra sak kanske, kanske, kanske är på väg att hända.

Så nu skulle jag vilja att alla som läser det här håller alla tummar och tår för mig kl 9 imorgon bitti. Jag vet inte om sådant funkar, men det måste ju finnas någon anledning till att man gör så. Jag vill att min väg genom livet ska få vara rak och rosakantad, som den på bilden, ett tag nu och om allt går som jag vill imorgon så är jag säker på att det är just så mitt liv kommer se ut.

Tack till er som kommenterade och berättade vilka ni är, förresten, även om ni inte blev så många och jag faktiskt visste vilka de flesta av er är :)

Beach 2012, here I come!

2012-02-08T21:23:00.002+01:00

Ni har inte en aning om hur slut jag är. Det där med att sova ensam var ingen hit, om man säger så. Men den största anledningen är nog ändå att jag simmat 500 meter idag. Ja, ni läste rätt, 500 meter. Vet ni hur långt det är? En halv kilometer. Det är galet långt för någon som inte rört på sig på två år. Barnen skulle till badhuset med sin farmor och farfar idag och ville ha med mig, så jag passade på att simma mellan lekarna. Efteråt blev jag bjuden på lunchbuffé på Pizza Hut. Svärföräldrar är allt bra att ha ibland!

Jag fick ett 10-kort på badhuset från min kära mor häromdagen eftersom simmandet gör att min rygg känns mycket bättre, så min tanke är att gå en gång i veckan. Nästa vecka kommer inga barn vara med, så då tänkte jag köra den dubbla sträckan och lite slappande i bastun efteråt.

Hur som helst, inatt lär jag nog sova som en stock. Jag är tveksam om jag ens kommer att märka när barnen kryper ner bredvid mig.

Jag har ätit chips och dip en tisdagkväll.

2012-02-07T23:34:00.003+01:00

Den här lille plufsen har jag haft besök av två dagar i rad nu. Dexter heter han och är min mammas hund. En vacker dag ska jag ha en egen, men först måste ekonomin bli bättre och så vill jag att barnen ska bli så pass stora att de inte måste följa med varje gång det är dags för en promenad. Men tills dess är det perfekt att få rå om Dexter då och då, när mamma inte kan ha med honom på jobbet.

Min ensamma tisdagskväll är förresten avklarad. Det har gått galant, men så har det ju inte varit någon skillnad från andra kvällar när Rogga jobbar natt. Att barnen sover borta har än så länge inte märkts av. Hade de varit hemma så hade de ändå legat i sina sängar. Problemet kommer strax, när jag ska gå och lägga mig, och det varken finns en Rogga att värma mina kalla fötter på eller någon gosig unge att ha i famnen. En sak har förresten varit annorlunda... Jag åt chips och dip en vardagkväll. Men det får man faktiskt unna sig när man ska sova ensam.

Det här är jag, vem är du?

2012-02-06T23:30:00.003+01:00

Jag heter Catrine och fyller 28 om exakt en månad minus en dag.

Jag har en sambo, två barn, två kaniner och tre syskon.

När jag var lite trodde jag att alla katter var honor och alla hundar hanar och att de sedan fick ungar ihop.

Jag har en yrkesutbildning i bagaget som florist, men den har jag än så länge inte haft någon nytta av.

Saltlakrits är mitt favoritgodis och starka chips med vitlöksdip mitt favoritsnacks.

En del människor tycker att jag är väldigt lik min mamma, andra att jag är väldigt lik min pappa, så jag antar att jag är en total blandning av dem.

Några av de drömyrken jag haft i mitt liv är sångerska, delfinskötare, lastbilschaufför, brevbärare, frisör och begravningsentrepenör.

Jag pratar med min mamma i telefon nästan varje dag.

Jag drömmer ganska ofta att jag är kär i andra än min sambo. Det kan vara vänner, kändisar eller personer som, såvitt jag vet, inte finns. I de här drömmarna existerar oftast varken min sambo eller mina barn.

Jag tycker inte om när det är kallt ute men älskar sommarregn.

När jag var 18 till 22 var i stort sett alla mina kläder svarta. De som var i andra färger var ändå mörka.

Jag tror gott om alla människor. Även när de gör något dumt så försöker jag hitta en förklaring till att de gjort som de gjort, för att kunna bevisa att de egentligen är snälla.

Så vilka är ni som läser här? Var bor ni, hur hittade ni hit och vad tycker ni om? Har ni en blogg jag kan tänkas tycka om? Jag är verkligen nyfiken.

Några saker jag gjort den senaste veckan.

2012-02-05T17:09:00.004+01:00

Målat lite på pappersblommor. Känner att jag vill dekorera dem på något sätt, men att måla på dem var inte det rätta. Jag har en annan idé som jag tror kommer bli perfekt, men det får bli ett framtida pyssel. Långt framtida.

Ätit borsjtj för första gången i mitt liv. Det absolut inte äckligt, men inte jättegott heller. Fast sånt kan man ju inte veta innan man har testat. Extra salt och peppar gjorde att det blev mer än ok.

Sett en alldeles galet vacker solnedgång när vi kommit hem. Det var så att jag blev tvungen att ta en omväg hem från bilen bara för att kunna fota den ordentligt, trots att jag höll på att frysa ihjäl.

En fredagkväll och en lördagmorgon.

2012-02-04T14:04:00.001+01:00

Igår gick jag och Rogga på bio. Vi ville göra något speciellt för att fira att vi varit förlovade i 5 år och för oss är bio speciellt, det var tre år sedan vi var på bio sist.

Vi valde att gå på det relativt nyöppnade Cnema eftersom de visade 50/50 där. Det var vi och två till i hela salongen. Det kändes nästan synd att de där andra två var där, tänk att ha en hel salong för sig själv!

Utanför Cnema hängde den här fantastiska lampan. Om jag hade bott i ett slott eller en herrgård hade jag velat ha en likadan. Jag tror inte att den skulle göra sig i en lägenhet.

"Imorgon kan vi sova ut, utan barn som kommer in tidigt och vill ha frukost", sa R när vi kom hem. Perfekt, tänkte jag, vi kan ligga och hålla om varandra i en varm säng hela förmiddagen. Så blev det dock inte. En halvtimme stod han ut med att ligga och hålla om mig, sen ville han upp och ha frukost.

Veckans favoriter.

2012-02-03T14:38:00.000+01:00

Dags för veckans Pinterest-favoriter...

I Interior finns bland annat ett badrum och en trappa. I badrummet har de byggt fast en gammal cykel under handfatet och cykelkorgen används som förvaring. En helt fantastisk idé! Och trappan... Behöver jag ens säga något om den? Vackra detaljer, den mjuka svängningen, färgerna...

Jag har ett board som heter Flowers. Som man hör på namnet så samlar jag blommor där och man kan bland annat hitta dessa bilder. Den övre är sidenblommor i destillerat vatten, den på den undre ser vi pioner i hängande glasburkar.

Sist men inte minst: This is beautiful, som är helt nytt. Där samlar jag såna där fina saker som jag inte riktigt vet var jag ska lägga annars. Blommor i isbitar är nog det finaste jag sett på länge. Det måste jag testa i sommar. Och bär... och fruktbitar. Möjligheterna är oändliga!

Det finns en stad som heter Colmar och en vacker dag ska jag åka dit.

2012-02-02T19:55:00.002+01:00

Visste ni att det finns en stad som heter Colmar? Det visste inte jag. Colmar är en liten stad i östra Frankrike med gamla korsvirkeshus i olika färger, kullersten, bilförbud i innerstan och kanaler där folk åker runt i små båtar. Jag skulle kunna berätta att det ser ut som en riktig sagostad, kanske som den Belle i Skönheten och Odjuret bor i, men eftersom ni själva kan titta på bilderna så tror jag inte att det behövs. Jag tror att jag skulle älska att bo där. En vacker dag ska jag åka dit, jag lovar.

Bilder hittade här.

Fem.

2012-02-02T12:11:00.004+01:00

Idag kom R hem med fem rosa rosor till mig...

En för varje år vi varit förlovade. Fina fina älskade han!

Utöver fina blommor och lite extra mycket pussande och kramande så ska vi inte göra något särskilt idag, men imorgon har vi skaffat barnvakt och ska spendera kvällen tillsammans, bara han och jag.

Visst är ringarna fina, förresten? Roggas farmor hade dem som vigselringar. Eftersom det är många år sedan hon dog så har jag aldrig träffat henne, men jag har hört att hon var en underbar människa. Därför känns det lite extra fint att vi har ringarna som förlovningsringar.

Varför skulle jag göra det här?!

2012-02-01T12:53:00.000+01:00

"Det är språket som pappa uppfann." fick jag. Tror jag kräks lite i munnen och ångrar att jag testade det här. Vilken bok? En Doft av Apelsin av Joanne Harris.

Idag är en det en tisdag så som de ska vara.

2012-01-31T17:25:00.001+01:00

Jag tror att jag var ganska populär igår kväll när barnen fick varm choklad (inte oboy) med vispad grädde och strössel, serverat i vinglas, till kvällsmat. Och sugrör också, såklart. Ska det vara fint så ska det!

Nästa tisdag har Rogga lovat bort barnen över natten. Inte så populärt för min del eftersom han ska jobba natt då. Jag älskar när barnen kommer intassandes om natten och kryper ner bredvid mig när jag ligger där ensam. Först tänkte jag att jag kunde passa på att träffa någon vän, kanske dricka lite vin eller ha filmkväll med en massa snacks. Sen kom jag på att vi är ju vuxna nu. Folk jobbar, har barn eller ska få barn. De kan inte sätta sig och dricka vin en vanlig tisdagkväll bara för att jag råkar vara barn-och samboledig just då. Et riktigt sånt där "it-sucks-to-be-an-adult-moment".

Jag får väl helt enkelt mysa för mig själv. Kanske dricka varm choklad med grädde och strössel för att känna mig lite mindre vuxen. Titta på sitcom-tisdag på femman. Det är i alla fall vad jag ska göra ikväll. Fast inte ensam då. Inatt jobbar inte Rogga och även om barnen kommer sova vid den tiden så kommer de i alla fall vara hemma. Precis som det ska vara på en tisdag.

Oh my!

2012-01-31T13:39:00.001+01:00

Hej alla ni som brukar protestera när jag säger att Adrien Brody är snygg. Ser ni nu vad det är jag ser? Oh my!

Just den här hittade jag inne hos Norrsken, där man kan hitta tusen andra snygga, vackra, knasiga och konstiga saker.

And it was all yellow.

2012-01-30T15:32:00.000+01:00

Tankarna snurrar i mitt huvud utan att jag kan uttrycka dem, för jag har spenderat så mycket tid ensam att jag glömt hur man pratar. Än värre - glömt hur man lyssnar.

Jag läser bloggar. Någon bor i Paris, en annan är nyss hemkommen därifrån. Det gör lite ont i min mage när jag tänker på att jag inte kommer ta mig dit i år. Eller någon annanstans. Jag skulle behöva vara i en vit stad där våren är närmre än i den gula stad jag bor i.

När jag var yngre hade jag så många drömmar. Nu finns inte många drömmar kvar. Jag skulle vilja dela en flaska vin med en vän, ha låg musik i bakgrunden och skapa nya drömmar under samtal som de där man hade när man trodde att man visste allt och livet kändes oändligt.

Men jag sitter här, i min gula stad, utan vin och musiken är för hög för att vara bara bakgrundsmusik.

Hon brukar leka att hon dödar vampyrer, så hon känner väl igen en när hon ser den.

2012-01-29T23:26:00.002+01:00

Jag är i det där stadiet där man inte har några olästa böcker kvar och därför tvingas läsa om de man har hemma. Så när jag stod där och valde vad jag skulle börja läsa idag ville Amelie hjälpa till. Hon tog första bästa bok, vilket råkade vara den med omslaget här ovanför, och sa:

"Du kan ju läsa den här vampyrboken kanske..."

Hängande bröst är väl för guds skull inget att chockeras över!

2012-01-29T16:41:00.001+01:00

Medan resten av världen chockeras över att kvinnors bröst faktiskt inte sitter uppe vid nyckelbenen så chockeras jag över att det finns enlitersförpackningar med grädde. 1 liter! Vad ska vi göra med så mycket grädde?

Cat vill ha!

2012-01-27T15:38:00.003+01:00

På tal om min uteplats... Vill ha, vill ha, vill ha! Om någon känner för att lägga en tusenlapp på en present till min födelsedag om lite mer än en månad så är det bara att åka till Ikea och köpa den här.

Veckans favoriter.

2012-01-27T14:39:00.000+01:00

Den senaste veckans favoriter på Pinterest ser ut såhär:

På min Interior-board: 1. Ett vackert och annorlunda sätt att hänga upp tavlor som ger det hela lite mer sammanhållning än om man hänger upp dem på vanligt sätt. 2. En massa olikfärgade rislampor ovanför en spjälsäng. Höll nästan på att skriva att jag önskar att jag hade gjort så när barnen var små, men vi samsov med dem och hade alltså ingen spjälsäng. 3. Ett badrum med vackert kakel. Skulle funka lika bra som kök, med spishäll på bänken och en massa gröna kryddor på hyllorna.

På min DIY-board: 1. Ett litet terrarium gjort av en julgranskula. 2. Ett brudpar på en klädnypa.

Den första beskrivs som hållare för placeringskort på bröllop, den andra som ett alternativ till brudparet som står längst upp på tårtan. Jag skulle hellre haft terrariet som en fin dekoration och klädnypan som hållare för placeringskort.

Jag har en Garden-board också, där det tyvärr inte händer särskilt mycket. Insiprationen där kommer nog mer framåt våren. Men det här vackra bordet framför en vägg av murgröna finns där i alla fall. Just murgröna är något jag tänkt ha mycket av på min uteplats.

Body Shop.

2012-01-26T15:05:00.001+01:00

Man måste bara älska Body Shop! Inte nog med att de har riktigt bra produkter (deras Body Butter slår alla andras) och att de har bra värderingar, man får dessutom enormt mycket tillbaka. 200:- känns inte helt fel att få, precis när man behöver inhandla ny mascara och ögonbrynspenna.

Deras nya Body Butter med doft av choklad var däremot ingen höjdare. Jag fick ett test sist jag var där och handlade och det smörjde jag in mig med idag. Känner mig mest som en stor chokladboll och är smått illamående av hur jag luktar. Men men, de har ju massor av andra dofter och det är ju ingen som tvingar mig att köpa just choklad.

Det är inte viljan som växer i skogen.

2012-01-24T18:23:00.004+01:00

Julian: "Mamma, när man vill något... Då växer man i skogen."

Mamma Mia, fåniga leenden och låten som gör mig tårögd.

2012-01-24T14:53:00.002+01:00

Mamma Mia gick på tv i förgår. Det är rätt konstigt... Det är inte alls min typ av film och jag gillar inte Abba, men varje gång det finns en chans att se den så sitter jag där och tittar, sjunger med i sångerna och ler fånigt medan hjärtat svävar runt på små moln. Och så låten som inte bara får mig att le fånigt, utan också får mina ögon att tåras medan jag ler... Our last Summer. Jag vet att jag skrivit om den en gång förut, men den kan jag skriva om hur många gånger som helst. Om den spelades medan jag dog så skulle jag nog dö lycklig.

Ugglor flyger runt i mitt huvud.

2012-01-24T13:50:00.003+01:00

Ett helt gäng ugglor är klara och redo att fästas samman för att hängas upp i Amelies rum. Julian ska såklart också få "ugglevimplar". För egen del vill jag ha ett par som magneter på kylskåpet. Sen kanske man kan göra en filt och fästa en eller ett par på också. Mitt huvud är fullt av uggleidéer!

Det är måndag.

2012-01-23T20:27:00.001+01:00

Barnen sover, R jobbar och jag har bäddat ner mig med femtioelva kuddar i soffan. Roligare än så blir det inte, men så är det ju också måndag. Nu gäller det bara att hålla sig vaken tills R kommer hem, jag tänkte nämligen tigga till mig lite massage.
Nä, min rygg är fortfarande inte bra, men nu har jag i alla fall fått tid till magnetröntgen. Finally!

Varm choklad och sur grädde.

2012-01-22T18:47:00.001+01:00

Det blev varm choklad framåt kvällen i alla fall. Jag satte barnen på snowracern och drog iväg med dem till Ica för att köpa mjölk och vispgrädde. Väl hemma igen blev jag nästan gråtfärdig när det visade sig att grädden luktade skunk. Jag som var så noga med att kolla datum och allt! Men men, varm choklad fiaxde vi i alla fall. Grädde får vi ha till nästa gång.

Hej mitt vinterland.

2012-01-22T15:51:00.002+01:00

Under förmiddagen föll snön över stan och så fort snöfallet var över passade vi på att ge oss ut för att åka snowracer.

Solen skymtade fram bakom molnen så det var faktiskt skönt. I alla fall tills det började blåsa.

Morbror Danne och kusin Liam var också med, på Julians initiativ. En riktigt bra idé tycker jag. Ju fler, desto roligare, brukar det ju heta.

Julian passade på att låna Liams snowracer. Den var visst enklare att välta med och att välta när man kommer ner från backen hör tydligen till.

Visst är det vackert med snö, men... Jag vill inte ha den! Det är bara januari och det är månader kvar tills man kan sluta förvänta sig snö, men så fort det blir nytt år så går jag och längtar efter knastrande grus under skorna, knoppar på träd och buskar och att få lägga undan alla vinterjackor och overaller. Fast ok, vi hade faktiskt roligt idag. Det vara bara varm choklad som fattades när vi kom in, men mjölken är slut så det fick vi klara oss utan.

Lördagkväll.

2012-01-21T18:58:00.001+01:00

Lite vin hos svärföräldrarna på lördagkvällen är ju inte helt fel...

Man ska göra sig förtjänt av det man får.

2012-01-21T12:12:00.001+01:00

Igår slog Amelie ihop ännu en gång. Eller två, för att vara korrekt. Först precis efter att hon och Julian duschat. Sedan när Sebbe och Linda var här för att äta tacos.

Självklart vaknade hon sent på kvällen när det var dags för mig att sova. Hon följde med mig när jag borstade tänderna.

"Imorgon ska du få en present av mig som jag ska göra", sa hon, "men då måste du lova mig en sak..."

"Jaså, vad är det jag ska lova då?" fråga jag.

"Att du städar mitt rum först!"

Ja, dum är hon ju inte. Än så länge har jag varken städat hennes rum eller fått någon present.

Min sambo är den som är mest klantig.

2012-01-20T12:24:00.001+01:00

Som fortsättning på gårdagens inlägg så kan jag berätta att Rogga precis puttade ner ett glas från bordet. Glaset höll, men det är mjölk överallt. Vad sjutton är det med oss egentligen?

Välkommen hem till familjen Klantskalle.

2012-01-19T18:01:00.002+01:00

Jag vet inte vad som hänt med oss här hemma, men de senaste dagarna har vi varit helt galet klantiga här hemma. I förgår ville R ha en puss. Jag plutade med läpparna mot honom, men drog mig undan i sista sekund. Efter att ha upprepat det ett par gånger kastade sig R efter mig. Helt ok, om det inte hade varit för att han höll ett fullt glas med kokhett kaffe i handen. Resultatet: Han brände sig.

Igår stod jag halvböjd över soffan och letade efter fjärrkontrollen, som har en förmåga att ständigt gömma sig på olika platser. På bordet stod ett glas med saft som Amelie inte druckit upp efter att hon fått i sig sitt penicillin. Självklart puttade jag till glaset med rumpan. Resultatet: Saft och trasigt glas över hela golvet.

Idag städade Rogga badrumsskåpet. Han höll på att ha ner en schampoflaska, men fick tag i den i sista stund och ställde tillbaka den. Problemet var bara att han puttade till en parfymflaska när han ställde tillbaka schampot. Resultatet: Krossat glas och parfymstank i badrummet.

När han hade ner parfymflaskan trodde jag först att det var min Miss Dior han hade dödat och jag kände ilskan bubbla upp inom mig. Lyckligtvis var det hans egen parfym som åkte i kalket, så ilskan försvann lika snabbt igen. Hans parfym bryr jag mig inte om det minsta!

Torsdagsfavoriter.

2012-01-19T17:37:00.000+01:00

Jag tänkte visa upp några av den senaste veckans favoriter på Pinterest.

I min inredningmapp hittar man dessa bilder. Ett sovrum och ett vardagsrum och jag vet inte vilket jag gillar mest.

Jag har skapat en egen mapp med köksbilder. Jag har själv ett minimalt kök som vi inte använder till så mycket mer än att laga mat i. Eftersom jag bor i hyresrätt så kan jag inte ändra på alltför mycket heller, men med lite inspiration så får jag nog fler idéer än de jag redan har.

I DIY-mappen finns bl.a dessa bilder, garnblommor och en jackhängare. Garnblommorna är jag mer än lovligt förtjust i och någon gång ska jag göra likadana. Problemet är bara att såna där garnbollar är så galet tråkiga att göra. Tro mig, jag vet! Jag gjorde en mössa med en garnboll på till Julians docka för bara några dagar sedan.

Ett nytt försök.

2012-01-18T18:37:00.001+01:00

Jag gör ett nytt försök att blogga från mobilen. Jag gissar på att det inte ser särskilt vettigt ut nu heller och om så är fallet... Snälla hjälp! Någon av er som läser det här måste väl ändå veta hur man gör?

Nu ska jag hälla i mig kaffet som fick stå modell på min testbild...

Ugglor.

2012-01-18T11:52:00.003+01:00

Hittade en bild på virkade ugglor för ett tag sen, men något mönster fanns inte och hur mycket jag än letade så hittade jag bara mönster på amigurumi-ugglor, ni vet såna man fyller som gosedjur. Nåja, då får jag väl försöka lära mig att göra något liknande utan mönster, tänkte jag och satte igång. De första blev inget vidare bra, men med den gröna, som jag gjorde igår kväll, tror jag att jag äntligen fått till det!

Jag tänkte att man kanske kunde göra girlander med ugglor och hänga i barnens rum, istället för såna där med vimplar. Men vi får väl se vad det blir utav det. Hade jag haft en bebis så hade jag nog gjort en sån där man hänger i sufletten för att bebisen ska ha något att titta på.

Ok, jag behöver hjälp.

2012-01-17T12:38:00.000+01:00

Nä, ok. Det där med att blogga från mobilen var jag ingen expert på nej. Varför blev bilden näst intill rutig? Hur får man bilden högst upp i inlägget istället för längst ner? Hur centrerar man den och gör den större redan i mobilen? Jag använde mig av bloggers egen app för att blogga, finns det någon annan som är bättre? Vad brukar ni andra använda er av? Please, please, please, hjälp en oteknisk Cat nu!

Det här är bara ett test.

2012-01-17T12:29:00.001+01:00

Bara kollar ifall jag förstår hur man bloggar med min nya telefon. Eventuellt får ni se en bild på hur lamporna i fönstren ser ut i dagsljus.

Blue Monday.

2012-01-17T12:03:00.001+01:00

Jag fick en kommentar på gårdagens inlägg om att det finns vetenskapliga bevis för att min minidepression inte var utan grund. Blue Monday kallas det. Jag googlade lite och tydligen är det så att den tredje måndagen i januari är årets deppigaste dag. Det finns till och med en matematisk formel för det. Be mig inte förklara den bara, matematiska formler är inte riktigt min grej, jag är bara nöjd med att det finns en som bevisar att mitt humör inte var helt obefogat. Idag känns livet bättre. Skulle den där huvudvärken jag fick igår försvinna helt och hållet skulle det nästan vara helt bra.

Förbannade januari.

2012-01-16T13:59:00.003+01:00

Lagom till helgen blev Amelie frisk. Hurra, tänkte jag. Sen vaknade hon med öroninflammation igår. Lagom till läggdags fick hon feber också. Men hon lider inte. Inte efter att det onda i örat försvann. I mer än en vecka har jag knappt varit utanför dörren. Jag är inte en sån där person som kommer på tusen idéer och drar igång med dem när ingenting händer. Tvärtom. Jag blir trött och orkeslös och faller in i gamla tankemönster om att det inte är någon mening med att hitta på något, för den stunden är snart förbi i alla fall. Det är när saker händer omkring mig inspirationen flödar och jag vill att det ska hända mer, mer, mer.

Så nu sitter jag här. Håret är skitigt och pryds av en utväxt längre än Karmafallet (jag och Julian läser Bröderna Lejonhjärta om kvällarna). Huvudvärken dunkar innanför tinningarna och utanför fönstret är det lika grått som inne i mig. Jag hade tänkt ta en promenad idag, men vem vill vara ute när iskallt januariregn öser ner?

Låt något hända, låt något hända, låt något hända, mumlar det i mig. Men ingenting händer och jag är för tom på inspiration för att hitta på något själv.

Förbannade gråa januari, alltid är du lika tom. Alltid stampar du på mig och suger ur mig all ork. Och alltid följs du av ett lika jävligt grått februari.

Sängkläder till dockorna.

2012-01-15T15:07:00.001+01:00

Jag hade en docksäng när jag var liten och den har Amelie nu. Den behövde lite nya sängkläder, så då gjorde jag det. Ett täcke och en kudde. Bra sysselsättning när man sitter framför tvn om kvällarna.

I mitt fönster.

2012-01-14T16:49:00.004+01:00

Det är så himla skönt att ljusstakarna är borta. Lika mysigt som jag tycker att det är när man ställer fram dem, lika skönt tycker jag att det är att bli av med dem. Under förmiddagen hängde Rogga upp lampor i fönstren i vardagsrummet. En vid matbordet och en här vid skrivbordet där jag sitter. Det blev helt galet fint med det som står i fönstret upplyst.

Lamporna är galet fina de med. Vit keramik med olikfärgade glasbitar. När de är tända förvandlas keramiken och ser svart ut.

Nu fattas bara att julgardinerna åker bort också, men de som ska upp måste tvättas, så det får vänta några dagar till.

Hemmagjorda ljuslyktor.

2012-01-13T16:50:00.004+01:00

Testade att göra ett par ljuslyktor för ett tag sedan av lite smått och gott jag hade hemma. Glitterlim och ståltråd har blivit mina närmsta vänner den senaste tiden. Hann aldrig med att se hur de blev med ljusen tända eftersom min farmor fick dem när hon fyllde år, men jag tänkte göra ett par till min mamma också så hur de blir "in action" får ni se då.

Visste ni förresten att det går att göra eget lim hemma, även om man inte har något potatismjöl i förrådet? Hemmagjord lim var faktiskt vad jag använde mig av till dessa.

Dagen då min 3-åriga dotter sa att hon blir tjock av mat.

2012-01-12T18:25:00.002+01:00

Det här är ansiktet på en tjej som mycket väl vet att hon inte får rita på sig själv. Har ni sett någon skämmas så mycket utan att ha fått en enda tillrättavisning?

Annat hon styr med är att rita på möbler och matvägra. Dagligen får vi tjata för att få henne att äta. Det handlar inte om att hon måste äta upp. Är man mätt så är man och man ska aldrig behöva tvinga i sig mat, men man måste i alla fall äta lite. Igår blev jag för första gången ledsen när hon inte ville äta. Jag frågade nämligen varför.

"Jag blir tjock om magen om jag äter maten", svarade hon. Hon är tre år.

Är det någonting jag är noga med så är det att aldrig prata om vikt, om att jag vill få plattare mage och liknande saker så att barnen hör det. När barnen väger sig säger jag antingen inget alls om deras vikt eller så hurrar jag över att de vuxit. Som jag nämnt förut så har jag själv haft både anorexia och bullimi när jag var yngre. Om jag fick det för att min mamma pratade om sina bantningskurer, om det var för att vuxen som jag inte var släkt med brukade kalla mig "Tjocka" eller om det var ett uttryck för att jag inte mådde bra vet jag inte. Det är hur som helst inget jag vill att någon annan ska behöva gå igenom, framför allt inte mina barn och just därför är jag så noga med att inte diskutera såna saker. Så varifrån har hon fått det? Reklam med pinnsmala tjejer är hon för liten för att förstå och påverkas av. Väl?

Hur jag reagaerade? Jag reagerade inte alls. Jag visste helt enkelt inte vad jag skulle säga. Hur ska man reagera när ens treåriga (!) dotter säger att hon blir tjock om hon äter mat? Vad ska man säga, mer än att det blir man inte alls?

Min drömsäng.

2012-01-11T13:47:00.000+01:00

Kollar man i min inredningsmapp på Pinterest så märker man klart och tydligt att min smak är en ljus grund med många färgklickar. Mycket gamla saker också och det får inte vara alltför välordnade rum.

I förgår lade jag till den här bilden. Just en sådan säng är det jag är ute efter men inte har kunnat förklara för Rogga när vi diskuterat vad vi ska ha för säng. Våran skulle dock behöva vara större. I stort sett varje natt kommer det små barn intassande i sovrummet och kryper ner bredvid mig och Rogga och fyra personer i en så smal säng skulle vara helt omöjligt. Pälskuddarna i sängen vill jag däremot inte ha, päls i inredningen gillar jag inte, vare sig det är äkta eller fejk.

Ja, det blir många såna här inlägg nu. Dels för att jag är helt frälst när det kommer till Pinterest, men också för att den senaste tiden bara spenderats hemma. Först var jag sjuk, sedan smittade Julle och nu har Amelie varit febrig i några dagar. Håller smått på att bli galen. En promenad med en vän skulle sitta väldigt fint just nu.

Jag blir arg när det är stökigt, Julian blir arg av okunskap.

2012-01-10T19:06:00.001+01:00

Det finns många saker som kan göra mig arg. Om vi räknar bort större saker som krig, mördare, våldtäktsmän och sånt så kan jag bli arg när barnen inte lyssnar, på den ständiga röran här hemma och när jag måste tjata.

Julian blir arg över helt andra saker, det visade han tydligt prov på i morse. Han röt åt Amelie ett flertal gånger så jag frågade:

"Julian, är du arg på Amelie?"

"Jamen hon vet ju ingenting om förr i tiden när dinosaurierna fanns!" svarade han.

Att det är rörigt här hemma bryr han sig däremot inte det minsta om. Vi har uppenbarligen helt olika prioriteringar om vad som är värt att reta upp sig på.

DIY: Koffertbord.

2012-01-09T19:04:00.000+01:00

Förutom att göra om ett dockhus så är detta ett sånt där projekt för framtiden. Ett koffertbord. Först måste jag bara hitta en gammal koffert, ett bord med snygga ben och något vackert tyg att klä insidan av kofferten med. Man skulle ju självklart kunna svarva egna ben också, men jag varken äger en svarv eller känner någon som gör det, så att hitta ett gammalt bord känns mycket enklare.

Koffertbordet är en av alla saker jag samlat på min DIY-board på Pinterest och den som blivit "repinnad" flest gånger. Resten av sakerna kan ni titta på här.

I mitt postfack idag.

2012-01-09T18:35:00.002+01:00

Idag låg denna i mitt postfack, min vinst från Volang-Linda. Så himla fint med rosett runt och en liten polkagriskäpp. Polkagrisen fick jag dessvärre inte behålla själv. Än så länge har jag bara hunnit bläddra genom lite snabbt, men det ser ut som om jag har en massa intressant läsning framför mig. Och bilderna! Jisses vilka fina bilder. Gissa om jag blev fotosugen!

Jag vill göra om ett dockskåp.

2012-01-08T18:20:00.002+01:00

Vi fick med oss två dockhur hem från min pappa och hans familj igår. Just det här hade jag när jag var liten. Mina småsystrar har haft det sedan dess och vissa saker är trasiga och andra försvunna. Men barnen är lyckliga ändå. För min del kliar det i fingrarna. Jag vill måla om, sätta upp nya tapeter och golv, fixa till möblerna och köpa en del nya. Ännu en sak har hamnat i högen för framtida projekt.

Paketinslagning.

2012-01-08T12:28:00.001+01:00

Min pappa fyllde 50 i torsdags, men jag var genomförkyld och Julian hade feber så vi fick skippa 50-årskaladet. Istället åkte vi dit igår och åt middag och umgicks. Det var då, innan vi åkte, som jag upptäckte att de där pappersblommorna är perfekta att sätta på paket också. På med lite dubbelhäftande tejp bara, så sitter de så pass bra att de inte trillar loss men tillräckligt löst för att mottagaren ska kunna ta bort dem utan att de förstörs, om han/hon vill spara dem.

En annan typ av pappersblommor.

2012-01-07T10:56:00.000+01:00

Igår lärde jag mig att göra en ny typ av pappersblommor. Perfekt pyssel framför tvn och det är framför allt såna pyssel jag tycker om eftersom jag gärna vill ha något som sysselsätter händerna när jag ser på tv eller film. Jag blev så inne i det att jag gjorde ett helt gäng av bara farten. Funderar på om jag ska göra en girlang (heter det girlang eller girland?) och sätta i gardinstången, men tills vidare ligger de på mitt kakfat som inte används som ett kakfat utan står i fönstret.

Närbild.

En lång arg text om att vara vegetarian.

2012-01-06T14:03:00.001+01:00

Jag är vegetarian. Det tror jag att jag har skrivit om någon gång förut. Det är dock inget jag varit i hela mitt liv. Jag växte upp på kött, korvar, flintastek, köttfärssås, skinka på mackan osv. Någon gång började det äckla mig och när vi skulle ha hemkunskap i högstadiet var jag den som glatt erbjöd mig att dela plats med klassens vegetarian. Ibland var man ju tvungen att laga maträtter tillsammans och därför behövdes det någon som kunde tänka sig att avstå från att äta kött ibland. Fast hemma fortsatte jag ju såklart att äta kött. Då och då i alla fall. Allt som oftast smusslade jag ner köttbiten som mamma lagt på min tallrik till familjens hund och åt enbart riset och såsen eller vad som nu serverades till. Inte vidare smart gjort, framför allt inte eftersom jag hade ätstörningar och var mager som en pinne som det var, men det var så jag gjorde.

Det var först när jag närmade mig 18 och blev tillsammans med en kille som var vegetarian som jag slutade äta kött helt och hållet. Mamma mottog det med blandade känslor. Hon var glad för att jag äntligen åt något och gick upp i vikt, men samtidigt var hon inte alltför glad över att behöva laga ytterligare en maträtt varje dag. Jag får väl fixa mitt eget vegetariska då, tänkte jag och lärde mig att laga mat på kuppen. Jag vet att jag brukar säga att jag inte kan laga mat, men jag lärde mig faktiskt att laga så pass god mat att jag har haft vänner, som varit väääldigt tveksamma till att ens smaka på en vegetarisk maträtt, att säga att om de alltid fick så god mat så skulle de bli vegetarianer direkt.

10 år alltså. I 10 år har jag varit helt utan kött. Och jag har fått argumentera för det. Jag har gång på gång fått bevisa för andra att man varken dör eller blir undernärd av att vara vegetarian. Och alla dessa skämt och gliringar! Men om man inte ska äta kött, varför är det då gjort av mat? Kom och hälsa på i helgen så ska jag bjuda dig på en ordentlig köttgryta. Vad ska man bjuda dig på då, morötter? Dig blir det billigt att bjuda på middag, det är ju bara att gå ut i parken och plocka lite gräs. Och så vidare. I alla oändlighet. Drar du ett skämt så har jag hört det minst 20 gånger förut. Förresten, skämtet var inte roligt första gången jag hörde det och det blev inte roligare för att just du drog det.

Saken är den att jag har aldrig någonsin försökt övertala någon annan att sluta äta kött. Om någon frågar varför jag inte gör det så berättar jag. Annars håller jag käften. Jag håller inte på och ger gliringar om folks GI-metoder, LCHF-dieter eller någon annan typ av kosthållning heller för den delen. Jag påpekar inte för andra att de är för tjocka eller smala och kanske borde fundera på vad de äter. Ändå fortsätter folk att utsätta mig för gliringar, fördomar och usla skämt, år efter år. Nyligen sa jag till Rogga (som slutade äta kött när vi var tillsammans, utan att jag en enda gång försökte övertala honom till det) att jag helt enkelt inte orkar med det mer. Efter 10 år så står jag inte ut med en enda gliring till.

Och så kom det en igår. Såklart. På facebook. Jag blev arg och ledsen och spenderade resten av kvällen under en filt i soffan och kände mig totalt uppgiven. Visst, nu kunde just den här personen inte veta att jag fått nog, han menade med största sannolikhet egentligen inget illa och det var sorgligt att just han skulle vara den som fick bägaren att rinna över och den som fick ta all ilska jag hade inom mig. Jag fick hur som helt ett förlåt-sms. Det värmde. Men bara till nästa gång jag kollade facebook. Där stod det inte förlåt utan "Jag ber om ursäkt om jag trampade på en öm tå." Då bubblade ilskan upp igen. Det är ingen öm tå. Jag är stolt över att vara vegetarian. Men försök sätta dig in i att i 10 års tid ständigt bli påhoppad enbart av den anledningen att du valt bort en del ur din kost. Försök förstå att man till sist får nog.

Nej, att vara vegetarian är ingen öm tå för mig. Är det en öm tå hos er som är på mig om min kost att ni äter kött? Jag börjar seriöst undra, vad finns det annars för anledning till dessa översittarmetoder?

Jag har fått svar på facebook. Vad det står vet jag inte. Är det något som kan göra mig förbannad så vill jag inte veta.

För att slippa eventuella påhopp så lägger jag till: Det här riktar sig inte till någon specifik person och jag menar absolut inte att alla som äter kött kommer med dessa gliringar. De flesta som undrar är uppriktigt nyfikna och ställer frågor för att de vill lära sig, inte för att försöka bevisa att min kosthållning är livsfarlig. Men de allra flesta bryr sig faktiskt inte alls. De äter vad de äter och jag äter vad jag äter och sen är det inte mer med det.

Once again.

2012-01-05T12:59:00.002+01:00

Att sova var tydligen en bättre idé än att äta middag, tyckte Amelie igår när hon slog ihop såhär.

Kronjuvelerna.

2012-01-05T11:20:00.000+01:00

Ni som inte suttit bänkade framför svt1 de 3 senaste kvällarna har verkligen missat något - Kronjuvelerna!

Fragancia anhålls för mordförsök på direktörssonen Richard Persson. När det är dags för förhör vill hon inte svara på några frågor utan envisas med att hon måste berätta sin historia från början. Därefter börjar en berättelse om hennes liv, från den dag hon föddes. En berättelse om hennes pappa som aldrig ger upp sina försök att skapa guld, om hur Richard Persson tappades i golvet den dag han föddes och fick en silverplatta inopererad bakom pannbenet, om hur Fragancia blir kär i Pettersson-Jonsson som blir världens bästa hockeyspelare, om hennes mamma som berättar sagor om hur vissa barn föds med ett hjärta av guld och om vad som egentligen hände den där kvällen när Richard Persson blev skjuten.

Kronjuvelerna är som en saga för vuxna med både sorg och glädje och otroligt vackra scener, bl.a undervattenscenerna. Precis som i en saga så går det inte att säga vilken tid den utspelar sig i. Där finns kläder som passar in i vitt skilda årtionden, gamla bilar, nya tv-apparater, en ordning som tyder på att allt utspelas någon gång under första halvan av 1900-talet och samtidigt är homosexualitet accepterat på ett sätt det inte var då. En saga helt enkelt!

Missade ni serien så finns den tillgänglig på svtPlay i ungefär en månad till.

Min röst är faktiskt ganska ljus.

2012-01-04T16:07:00.003+01:00

Nyss ringde någon och började ställa en massa frågor om hur ofta jag borstar tänderna, vad jag har för typ av tandborste osv. Plötsligt avbröt han sig själv och frågade:

"Det är inte Roger jag pratar med va?"

"Eh... nä, jag är hans sambo", svarade jag.

"Jaha, för det var nämligen Roger jag sökte", sa han. Ok att jag är genomförkyld och kanske inte låter riktigt som mig själv, men som en 30-årig karl låter jag ändå inte!

Amelie i lådan.

2012-01-04T11:35:00.002+01:00

Ni vet Amelie och hennes förmåga att somna var som helst när som helst? Igår gjorde hon det igen. När det var dags för bolibompa satte barnen på tvn och Julian placerade sig i soffan. Amelie drog istället fram en kartong, lade i ett par kuddar och lade sig i den för att titta på tv. "Det är mysigt mamma", sa hon. Själv satte jag mig vid datorn och när jag vände mig om fem minuter senare så hade hon somnat. Såklart.

När hon fyller 20 ska hon få ett fotoalbum enbart med bilder där hon sover.

Jag har vunnit!

2012-01-03T16:02:00.003+01:00

Titta vad jag vunnit från Volang-Linda. Hjärtat tog ett litet glädjeskutt och det muntrade verkligen upp mig nu när jag bara går hemma och sjuk. Allt jag behövde göra var att gilla hennes facebooksida. Det borde ni med göra för det kommer att lottas ut fler saker när vi blivit 75 stycken som gör det. Och ytterligare ett pris presenteras när vi är 100 stycken. Bilden lånade jag helt frankt från hennes blogg.

Titta på Sverrir Gudnason.

2012-01-03T15:04:00.000+01:00

Har ni inget bättre för er, eller kanske sitter hemma och är sjuka som jag, så tycker jag att ni ska kolla in avsnittet av Dom kallar oss skådisar där Sverrir Gudnason är med på SVT Play.

Jag blev lite starstruck när jag en gång för länge sen (åtta år är väl rätt lång tid?) såg honom i Sprickorna i Muren. Jag hade varken hört talas om honom eller filmen när jag köpte den på dvd. Men jag fastnade. Jag vet inte hur många gånger jag såg den där filmen, jag visade den och lånade ut den till alla jag kunde komma på.

Under hela Dom kallar oss skådisar satt jag och undrade om han inte skulle säga något alls om Sprickorna i muren. Visst, det är en gammal film, men den var väl ändå värd att nämna? Till sist kom det äntligen, en liten berättelse om hur han nästan blev skjuten med hagelbössa under filminspelningen. Och så några klipp från filmen. Efter det var jag nöjd.

Bild hittad här.

Nyårafton.

2012-01-03T11:44:00.004+01:00

När vi kommit hem från nyårspromenaden fixade jag till välkomstdrinkar i väntan på att gästerna skulle komma.

Sen var det bara att vänta på maten. Det var efterrätt också, men den slank ner innan jag ens kom på tanken att fota den.

Och så spelade vi lite spel. Linda vann.

Jag var inte det minsta sugen på rom och cola så jag tog en till hallondrink.

Sedan var det dags att skåla in det nya året. Vi släppte iväg en kinesisk lykta medan en främmande kille tittade på. Sedan kom han på att han kanske borde skålat in det nya året med sina vänner och rusade iväg för att leta efter dem. Sådär tycker jag alltid att det är på nyårsafton - främlingar kommer fram för att skåla, börjar prata och märker inte när deras vänner försvinner. Men det är kul, hur ofta händer såna saker annars?

Raketerna fick annat folk stå för. Vackert! Fast egentligen tycker jag att fyverkerier är rätt läskiga och jag tycker alltid lika synd om djuren. Sedan gick vi in och spelade 20 frågor, galenpanna eller vad du nu väljer att kalla det. Det där när man sätter fast en lapp med ett namn i pannan och genom ja-och nejfrågor ska försöka lista ut vem du är.

Nu hoppas jag på att 2012 blir bättre än 2011 och ett år jag aldrig glömmer. Gott nytt år!

Vackra rum.

2012-01-02T11:02:00.002+01:00

Titta vad jag hittade när jag klickade mig runt på olika sidor. Så vackert, inspirerande och ibland helt galet. Höll på att fastna totalt. Fler bilder hittar ni här.

Annars har jag åkt på en riktig dunderförkylning, så idag blir det en lugn hemmadag. Rogga jobbar eftermiddag, vilket innebär att jag är själv med barnen större delen av dagen, så det är bara att hoppas på att de håller sams och är hyfsat lugna. En film som kan roa både dem och mig kan nog bli räddningen annars.

Ljuspromenad.

2012-01-01T13:55:00.001+01:00

Igår eftermiddag gick vi på den årliga nyårspromenaden genom stan. Det var första gången för mig och jag blev inte besviken. Det var helt sagolikt vackert!

Hela promenaden lystes upp av marschaller och folk hade facklor i händerna när de tågade fram.

Vattenfallet i industrilandskapet var som vanligt upplyst, men det kändes lite extra fint när halva stan var med och beskådade det.

Vi hade Sebbe och Linda med oss.

Linda var fin med luggen nerkammad och mössa på huvudet.

Louis De Geer var också fint och upplyst både på insidan och utsidan.

Under Gamle Bro var ljuskronan tänd. Jag blev sådär ivrig som jag blir ibland när jag får syn på något vackert eller får en idé och glömde helt bort omvärlden. Jag rusade fram för att kunna se den bättre vilket såklart resulterade i att jag krockade med folk och var tvungen att be om ursäkt. De tycktes dock ha hört mina förtjusta utrop för de bara log glatt och sa att det inte var någon fara.

I Strömsparken stod tomten och tomtemor! En glad överraskning för barnen som tittade med hakan nere vid knäna.

Vid Refvens Grund bjöds det på dans. Vackert och stämningsfullt och en massa ljus uppsatta i trappan på andra sidan strömmen.

Det här är en av mina favoritbilder någonsin. Det är en sån där bild som kanske inte är den tekniskt bästa, men som fångar ett ögonblick som aldrig kommer igen, upplyst folkfest, stämningen lyser ut genom bilden och ett kärlekspar mitt i bild som tycks ha glömt omvärlden och bara har ögon för varandra.

Sen var det dags att ta spårvagnen hem. Jag var glad och lycklig.

Barnen tycktes vara lika glada de. Sedan väntade kvällen och nyårsmiddag.

Pinterest.

2011-12-31T11:43:00.001+01:00

Nu har jag också skaffat Pinterest. Smått krångligt till att börja med, men jag kom snabbt in i det. Vill ni följa mig där så heter jag Catrine Lundgren.

Sammanfattning av 2011.

2011-12-30T19:07:00.001+01:00

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Jag reste för första gången utomlands "utan någon vuxen", som jag sa när jag nojade över flygkrascher och en massa annat. "Men både du och jag är ju vuxna", sa Rogga och det hade han väl rätt i. Men det var ju inte såååå jag menade.

Höll du några av dina nyårslöften?

Nja... Jag lovade att jag skulle bli bättre på att kommentera bloggar och det har jag väl blivit. Men jag har inte blivit bra på det, så jag kör samma löfte den här gången. Nu ska jag bli världens bästa bloggkommentator!

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Japp, Alex blev pappa åt en liten Liv och Henka och Mia fick en liten William.

Dog någon som stod dig nära?

Nej, lyckligtvis slapp jag den biten, men jag var på begravning i januari. Det var den första jag någonsin varit på. En både hemsk och vacker upplevelse.

Vilka platser besökte du?

Luleå, Korpilombolo och Paris.

Är det något du saknar 2011 som du vill ha 2012?

Ja, ett jobb jag älskar och trivs med.

Vilket datum från 2011 kommer du alltid att minnas?

Inget särskilt. Utmärkande datum brukar ju handla om att få barn, gifta sig, förlova sig och liknande saker, men något sådant har jag inte varit med om.

Vad var din första framgång 2011?

Egentligen kan man väl inte säga att det är en framgång att bli av med jobbet, men jag mådde så dåligt av mitt jobb att det ändå var lite av en framgång. Jag var ledsen när det hände, men efteråt har jag mått så mycket bättre, psykiskt sett.

Största misstaget?

Det där lyftet som knäckte sönder min rygg skulle jag tro.

Har du varit sjuk eller skadat dig?

Ja, jag gjorde det där lyftet i slutet av september, vilket ledde till att jag blev sjukskriven som i sin tur ledde till att jag blev av med jobbet.

Bästa köpet?

Oj, jag har gjort många bra köp, som en tv, en vacker gungstol, en limpistol och ett fint gammalt bord. Men det bästa köpet är nog ändå min duffel. Är fortfarande förälskad i den och ser en långvarig kärlek framför mig.

Vad spenderade du mest pengar på?

Räknar man in allt som parisresan innehöll så är det väl den, även om hotell, flygbiljetter osv var rätt billiga var för sig. Mat för hela året är nog det jag lagt mest pengar på, men den dyraste enstaka saken måste vara tvn.

Gjorde något dig riktigt glad?

Nu tjatar jag igen, men Paris. Jag hade drömt om Paris i år och att kliva ut från metrostationen, se hotellet direkt till höger, de vackra skyltarna och den där gatan jag sett så många gånger på bild var ett riktigt lyckorus. Jag kunde inte sluta le.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?

Jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag är nästan där... För jag är namnet som du har på armen... 2011 känns lite som Veronica Maggios år.

Var du gladare eller ledsnare än tidigare år?

Allt är ju relativt och jag har haft några ordentliga dalar i år, men i det stora hela har jag varit gladare och mer tillfreds med livet.

Vad önskar du att du hade gjort mer?

Rytit ifrån åt idioter som tror att världen är till för att serva dem.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Funderat över att jag är totalt ointressant och att ingen bryr sig om vad jag har att säga.

Hur spenderar du julen?

Det berättade jag ju för bara några dagar sedan...

Blev du kär i år?

Icke, jag har varit kär i samma person de senaste 6 åren.

Favoritprogram på tv?

Fortfarande Grey's Anatomy.

Bästa boken du läste i år?

Jag läser ju så himla mycket att jag inte minns vilket år jag läste vilken bok. Men såvida det inte var 2010 jag läste dem så var det Vindens Skugga, Slutet på Mr Y och Den stygga flickans rackartyg.

Största musikaliska upptäckten?

Inte en aning. Tror inte jag upptäckte något nytt.

Finns det något som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Klart det finns, men det känns onödigt att älta. Saker får jag förbättra nästa år istället.

Hur skulle du beskriva din stil 2011?

Prickigt, prickigt och ännu mer pricktigt.

Vad fick dig att må bra?

Familj, vänner, resa och att flytta till en lägenhet jag aldrig vill lämna (såvida inte någon erbjuder mig en sekelskiftslägenhet eller drömhuset såklart).

Vilken kändis var du mest sugen på?

Pär Lernström. Jag var smått förälskad i honom hela Idol-säsongen haha. Bilden är snodd från tv4.se.

Vem saknade du?

Några vänner jag aldrig ser av nu för tiden.

De bästa nya människorna du träffade?

Träffade inga nya människor, mer än tillfälligt på fester och sådant.

And that's it. Hade tänkt skippa det här med årssammanfattning eftersom det inte känns som det hänt särskilt mycket 2011, men så snubblade jag över den här listan. Och eftersom jag tycker om listor så...

Hur man gör.

2011-12-30T15:01:00.005+01:00

Fick en fråga om hur man gör de där pappersrosorna eller om det kanske var hemligt. Men nej, såklart att det inte är hemligt! Hittade ju själv idén någonstans på internet. Tyvärr minns jag inte var, så jag kan inte länka.

Såhär går det hur som helst till:

Du behöver:

Papper. Jag använder sidor som jag skurit ut ur en bok, men det funkar säkert med annat med.

Sax.

Glitterlim. Om man vill ha glitter på rosorna.

Tejp.

Ståltråd. Den bör vara rätt tjock eftersom rosorna blir rätt tunga.

Avbitartång. Enbart att klippa av ståltråden med.

Limpistol. Det funkar med vanligt lim också, men då tar det myyyycket längre tid.

Något att ställa rosen i när du vill ha händerna fria. Jag drar helt enkelt fram min pennburk.

Börja med att klippa ut blomblad i fem olika storlekar. Fem av varje ska det vara. Klipp även ut en smalare flärp, som den ni ser längst till vänster. Mall behövs inte, det är bara att klippa

Sedan är det dags att böja blombladen. Toppen ska böjas lite bakåt och nederdelen trycker jag ihop lite smått så att bladen redan från början är formade efter rosen. Det här böjandet kan man såklart göra allt eftersom, men jag tycker att det är rätt skönt att ha det gjort så att man bara behöver klistra fast dem sen.

Ta sen den smala lilla flärpen och rulla ihop den. Klipp av en bit ståltråd i den längd du vill ha. Rulla upp flärpen igen och sätt en limsträng längst in på längden. Tryck dit ståltråden och rulla flärpen runt den. Tejpa runt flärpen och en liten bit längs ståltråden så att allt sitter stadigt.

Sen är det dags att göra själva rosen. Sätt en sträng lim längst ner på blombladen och sätt dit det. Se till att varje blomblad sitter lite omlott över det förra.

Fortsätt likadant tills rosen är färdig och då ska du ha något som ser ut ungefär såhär.

Vill man sen ha glitter på så tar man tuben med glitterlim och drar ut en limsträng på de blomblad man vill ha glitter på. Vill man ha på alla kan man såklart sätta på alla, men jag tycker att det blir snyggt att lämna en del utan. En smaksak helt enkelt.

Glitterrosor.

2011-12-29T14:39:00.001+01:00

De där pappersrosorna är både roliga och rogivande att göra. Jag sätter på något på SVT Play och sen är det bara att sätta igång. Något att sysselsätta hjärnan med och något som sysselsätter händerna. Har haft lite tankar om att det kanske skulle vara snyggt med glitter på rosorna också och jag hade rätt.

Än så länge har jag hunnit göra två stycken till mig själv, en med glitter och en utan. De står i en vas på hallbyrån och förgyller sin omgivning.

Ibland tycker jag lite synd om Sebbe och Linda.

2011-12-28T22:54:00.003+01:00

Julian har tjatat om att han vill att vi ska gå på stan med Sebbe, så idag drog vi ner honom och Linda och tittade runt på rean. Jag tycker lite synd om dem när barnen är med, för de bli som galna. Barnen alltså. "Sebbe, kolla vad jag kan!" "Sebbe, Sebbe, lek att du dör nu." "Linda, dansa runt med mig!" Sådär låter det ungefär hela tiden när vi umgås. Och en hel del andra dagar, när vi inte träffas, också. Går vi förbi deras lägenhet så diskuteras det om ifall Sebbe och Linda är hemma eller iväg någonstans. Det kommer ofta förfrågningar om ifall vi inte kan hälsa på dem eller bjuda hem dem på mat. Och det pratas en hel del om saker som Sebbe eller Linda har sagt eller gjort. Fast jag har ju sagt till dem att de får säga ifrån när det blir för jobbigt. Ok, Amelie blir sur, men det går över. Kvällen innan julafton somnade hon på deras hallmatta, där hon argt gick och lade sig när Sebbe inte orkade dansa mer med henne. Nästa dag hade hon glömt det. Och framför allt känns det så himla bra att barnen tycker så mycket om och litar på våra vänner.

Från fem till nio.

2011-12-27T21:08:00.004+01:00

Nu är juldagarna över. Livet börjar så smått gå tillbaka till vardagen. Vi avslutade helgen med den årliga annandagsmiddagen hos mormor. För bara några år sedan var vi bara fem personer på de där middagarna, jag, bror, mamma, mormor och morbror, nu är vi plötsligt nio stycken. Bra mycket roligare!

Jag klädde mig i en prickig klänning med spets nertill och sidenrosett i midjan som jag fick av mamma i julklapp. Tror den kommer bli alldeles galet fin med ballerinaskor till i sommar.

Handgjord ljuslykta.

2011-12-26T18:49:00.001+01:00

Mamma fick en ljuslykta i julklapp. Inte särskilt lättfotat eftersom Rogga fick kramp i armen av att hålla upp

den, men det går ju att se hur den ser ut i alla fall.

Mammas lykta blev smyckad med glasänglar. En med ett hjärta eftersom min mamma har ett stort hjärta...

och en med en bok eftersom min mamma läser mycket. Lyckligtvis blev hon nöjd med den. Man kan ju aldrig veta när det kommer till handgjorda saker, men å andra sidan tror jag inte att hon skulle tala om för mig att något jag gjort till henne var fult.

Pappersrosor.

2011-12-25T21:02:00.003+01:00

Till min pappa och hans sambo gjorde jag pappersrosor och satte i en vas och gav bort i julklapp. Det blev så fint att jag måste göra ett gäng till mig själv inom en snar framtid också.

Bildkavalkad från julafton.

2011-12-25T18:20:00.001+01:00

Jag hoppas att alla hade en lika fin julafton som jag. Först tog jag min familj och åkte till farmor och farfar. Där träffade vi mina småsystrar. Den äldsta av dem snodde jag den här bilden av eftersom vi såg lika flumma ut alla tre på de bilder jag hade.

Den ena lillasystern såg ut att bli ganska så lycklig över vad hon fick i julklapp av oss.

Julmat åt vi hemma hos oss tillsammans med min mormor, min morbror, min mamma, min bror och min brorson. Det funkar rätt bra. Vi bjuder på lite, mamma och mormor tar med sig en del och så får de stå för sitt kött och vi för vårt vegetariska.

Sen var det bara att vänta på att tomten skulle komma. Varje år undrar jag hur sjutton det kan bli så mycket julklappar. Det mesta är ju till barnen, men till mitt och min släkts försvar så måste jag säga att i stort sett allt var bra i år och att det faktiskt är en hel del mjuka paket där under granen.

Till sist kom tomten. Han slog sig ner i gungstolen och lät mig, Liam och Julle räcka honom paket att läsa på. Vi fick också dela ut när han läst på dem. Inte mycket jobb gjort av den tomten inte!

Amelie blev lite rädd och höll sig i sin mormors knä. Hon ville inte ens ta tomten i hand.

Efter en stund gav min rygg upp, så jag lämnade över det där med att räcka paket åt tomten till Rogga. Han var snyggare än någonsin i en ny sammetsväst.

Tomten var däremot inte särskilt snygg. I själva verkat var det nog den fulaste och flummigaste tomte jag någonsin råkat ut för.

"Tomten, du ser ut som min pappa", sa Liam när han tog emot ett paket. "Din pappa, var det han som var iväg och köpte cigg?" svarade tomten.

Och det var min jul. Efter julklappsutdelande drack vi kaffe och sen var det redan kväll. Alla var trötta och åkte hem. Barnen somnade på två sekunder. Jag och Rogga parkerade oss i soffan med glögg och tittade på Life with Judy Garland.

Lucka 24, berätta om fina saker som har hänt under den här decembermånaden.

2011-12-23T23:21:00.000+01:00

1. Den här "adventskalendern. Har hittat en massa nya fina bloggar pga den, även om jag varit himla dålig på att kommentera. Det ska bli mitt nyårslöfte, att kommentera bloggar mer.

2. Att ha fått tillbaka lite skaparglädje. Förr höll jag ständigt på med något, skriva, rita, måla, pyssla... Men det försvann. Den här lilla saken gjorde jag till min mamma igår. Hon har ett gammalt fönster utan glas som hon planerade att sätta spegelglas i. Jag övertalade henne att låta bli och sätta in en massa saker hon tycker om istället, som en ram över saker hon tycker är vackra. Hon föll för idén och den här satte jag in där igår. Imorgon (fast mer troligt är att det blir på juldagen) ska jag visa upp ett par saker jag gjort själv och ska ge bort imorgon. Mer avancerat än den här lilla saken.

3. Att åka till mamma och faktiskt få se snö. Eller ännu mer att få se Julian leka med Dexter i snön. Ingen av dem ville följa med in.

4. Barnens luciafirande. Sånt är så fint att jag blir alldeles tårögd.

5. December har blivit en månad då jag spenderat ganska mycket tid med vänner, min bror och min brorson. Det är nog finast av allt.

Och ja, jag vet, den här luckan skulle ju inte öppnas förrän imorgon, men jag tror att jag kommer ha fullt upp då och jag är för lat för att tidsinställa, så ni får den idag redan.

God jul på er allihop! Jag hoppas att ni får en lika fin julafton som jag tror att jag kommer få.

Lucka 23, berätta om ditt bästa julminne.

2011-12-23T10:18:00.002+01:00

Jag har världens bästa minne. Jag minns galet mycket från min barndom, kläder jag hade och saker folk sagt. Jag minns hur gammal jag var när olika saker inträffade och vad jag och andra personer hade för telefonnummer för 20 år sedan. Men julaftnar och födelsedagar har jag inte konstigt nog inte många minnen av. Det handlar mer om vardagliga saker. Ni vet, jag tänkte att mitt bästa julminne måsta ju vara från barndomen, julen är ju roligast när man är liten, men eftersom jag bara minns små glimtar här och där så måste jag säga att mitt bästa julminne är 6 år gammalt.

Jag hade spenderat dagen hemma hos mormor. Mamma, hennes ex, min bror och min morbror hade också varit där. Nu satt jag ensam, i den där lägenheten där det inte bodde någon mer än jag. De senaste åren hade julaftonskvällarna handlat om att träffa vänner, dricka alkohol och ha roligt. Ikväll skulle vi hem till Anton, var det tänkt, men jag hade en känsla av att jag inte skulle få roligt. Jag mådde inte särskilt bra och att gå på fest kändes som den sämsta idén någonsin. Några försök till att övertala mig att följa med gjordes men jag vägrade. Så där satt jag, ensam, deppig och uppgiven, när mobilen plingade till. Det var Rogga som önskade god jul och undrade vad jag gjorde. Själv var han hemma hos sina föräldrar med resten av släkten. De spelade poker, sånt var ju poplärt då, men själv var han inte med. Han har av någon anledning alltid hatat kortspel. När han fick veta att jag satt ensam hemma tyckte han synd om mig och skrev att vi skulle mötas vid biblioteket och gå hem till honom. Han hade druckit några öl och skulle bli tvungen att gå och eftersom jag visste att hans föräldrar bodde på andra sidan stan, verkligen totalt på andra sidan stan, så tyckte jag inte att han skulle ge sig ut. För mig skulle det ta 15 minuter att gå till biblioteket, för honom skulle det ta lång tid. Det var dessutom svinkallt ute och snöigt. Jag försökte övertala honom att låta bli, men jag fick det ena efter det andra smset. "Nu går jag på Finspångsvägen." "Har kommit in på Norra Promenaden nu." Till sist insåg jag att han inte skulle vända om, så jag torkade bort mascaratårarna längs kinderna, stoppade ner en flaska glögg i väskan och skyndade iväg till biblioteket. Och där stod han, väntandes på mig, någon han inte kände, bara för att han inte tyckte att någon skulle sitta ensam på julafton.

Väl hemma hos honom drack vi min glögg och pratade och pratade och pratade. När vi trodde att klockan var runt 1 visade det sig att hela natten flugit förbi och att den i själva verket var 5. Ungefär sådär som det alltid är med honom, tiden går för snabbt. Ibland önskar jag att jag kunde stanna klockan en stund bara för att få mer tid med honom.

Idag är det 6 år sedan vi träffades för första gången. 6 år... Det pirrar i magen och jag kan inte sluta le när jag tänker på det.

Lucka 22, berätta om något du är beroende av.

2011-12-22T10:51:00.000+01:00

Hej, jag heter Cattis och jag är en internetoholic.

Jag vet inte hur man någonsin klarat sig utan internet. Läsa bloggar, leta upp vackra bilder, ta reda på vad något betyder, kolla hur det ser ut på en plats man vill besöka, shoppa, läsa om saker som fångar ens intresse, kontakt med vänner, inspiration... Det finns så himla mycket det är bra till.

Jag sitter vid datorn i alla fall en liten stund varje dag, kollar facebook, klickar mig runt på de bloggar jag följer. Kollar kanske varifrån jag känner igen den där skådisen i filmen jag såg igår.

Fast... De perioder jag varit utan internet så har jag faktiskt insett att jag klarar mig lika bra utan det. Att det är skönt med den där pausen. Då kanske man inte är beroende på riktigt?

Lucka 21, berätta om någon du älskar.

2011-12-22T10:40:00.003+01:00

En dag för sent, men dagarna är välfyllda för tillfället...

Jag tänker berätta om två personer. Den första är Julian. Idag är det exakt 5 år och tre månader sedan han föddes.

Julian är en ganska känslig person. Han tar lätt åt sig. Han är också ganska lugn och stillsam av sig, han gillar lugna lekar, att bara få sitta och pyssla och måla eller att se på film. Idag är det exakt fem år och tre månader sedan han föddes och det är klart att han gillar att känna sig stor. Att få sitta och prata med vuxna människor, visa dem saker han kan eller berätta om saker som hänt är en typisk sak som får honom att känna sig. Han är rätt rolig av sig också. Kan skämta, klä ut sig och göra roliga grimaser. Han tycker om att hjälpa till också, med att laga mat, städa, vattna blommorna, fixa i trädgården hos sin mormor... Det handlar väl helt enkelt om att han får lite tid med vuxna och att han känner sig duktig. Omtänksam är väl det ord som främst beskriver Julian. Han vill att det ska vara rättvist och bryr sig väldigt mycket om andra. Ibland lite väl mycket, som när han bara lämnar över leksaken han leker med när Amelie kommer och vill ha den.

Igår tappade han sin andra tand. Mitt på stan hände det och jag blev livrädd. Men han blev såklart jättestolt och ringde runt hela släkten för att berätta vad som hänt så fort vi kom hem.

Berättar jag om Julian så är det klart att jag måste berätta om Amelie också. Hon är inte alls lika lugn som sin bror, utan snarare ett litet yrväder som styre med både det ena och det andra. Humör har hon också och hon är fruktansvärt envis. Snäll och kramig är hon också. På morgnarna brukar jag vakna av att hon ligger och pussar på mig, stoppar om mig med täcket och säger: "Åh, vad gullig du är mamma!" Storebror har vart favoriten ända sen hon var bebis och springer han i förväg när vi är ute blir hon orolig och säger att hon inte ser sin brorsa någonstans. Amelie är också himla rolig, men hon har inte kommit så långt att hon skämtar än, det handlar mer om att hon säger roliga saker och får lustiga infall utan att tänka på det. Hon är mer blyg än vad Julian är bland folk, men efter några minuter brukar det släppa och hon far omkring som det lilla yrväder hon är igen.

Det här var svårt! Att beskriva sina barn med några få ord. Det skulle varit mycket enklare att beskriva dem genom att berätta om vad de gör. Ibland kan de reta gallfeber på mig, de bråkar med varann och vägrar att lyssna när man säger till dem. Men de är ändå det jag älskar mest. Inte bara för att de är mina barn, utan för att de är helt fantastiska personer. Jag tror faktiskt att jag skulle älskat dem även om de hade varit någon annans.

Fröken Sverige och Sweet Jackie.

2011-12-21T00:11:00.001+01:00

De flesta julklapparna är inslagna. De som är jobbigast att slå in. Vi såg på Fröken Sverige samtidigt som vi slog in julklapparna, jag och R. Filmen med Alexandra Dahlström. Vad hände med henne? Det sista jag minns av henne är att hon var DJ i Sen kväll med Luuk. Eller kom Förken Sverige efter det?

Är det någon annan som sett filmen? Den handlar om det där att inte riktigt höra till, att känna sig tvungen att anpassa sig för att duga och att slå sig fri. Det är en sån där film som gör lite ont att se. Samtidigt bli i alla fall jag så himla glad över att jag inte är sådär ung längre, att jag för det mesta skiter i vad folk tycker om mig och att jag har allt det där bakom mig. Sweet Jackie av Sugarplum Fairy är med på soundtracket och den beskriver vad filmen handlar om mycket bättre än vad jag gör vid den här tiden på dygnet. Nä, jag är för trött för det här. Kände mig bara tvungen att skriva att framför allt unga tjejer borde se Fröken Sverige. Och att Sweet Jackie är en himla bra låt som jag på något sätt hade lyckats glömma att den fanns.

Nu går jag och lägger mig. Resten av julklapparna får vänta tills imorgon på att slås in.

Lucka 20, berätta om vad du önskar dig i julklapp.

2011-12-20T20:05:00.004+01:00

Min önskelista skulle kunna bli milslång och innehålla sånt som ett nytt jobb och en resa till ett annat land, men om vi ska vara lite realistiska så skulle den kunna se ut såhär:

Pysselsaker, som vackert papper, en limpistol, vackra spets-och tygband och en massa annat som små metallgrejer man kan limma fast på andra grejer och tusen saker till.

Egentligen vad som helst från Indiska, men exempelvis en gulnad liten jordglov, en ljusstake med fåglar eller vackra koppar med en rosa öra.

Mascara från Body Shop eller presentkort från samma butik.

Böcker. Massor med böcker! Böcker jag kan läsa och skitböcker jag kan förstöra för att skapa saker med.

Filmer! Självklart vill jag ha filmer.

Och så kläder. Speciellt en rosa klänning med svarta stjärnor från H&M, men den lyckas jag inte hitta någon bild på.

Mer hinner jag inte skriva om det, för nu ska jag slå in julklappar som jag köpt till andra.

Lucka 19, berätta om en vän som bor långt bort.

2011-12-19T16:49:00.003+01:00

Lyckligtvis kan jag säga att jag inte har någon vän som bor långt borta. Alla bor inom några kilometers avstånd och det krävs inga särskilda planer för att ses och det är inga problem om inte ekonomin är på topp. Det krävs inga tågbiljetter eller flyg.

Jag har dock haft vänner långt bort, men då har alltid saknaden och rädslan funnits där... Tänk om man tappar kontakten och aldrig mer ses. I några fall har det inträffat, i andra så har de där vännerna flyttat hit, till stan där jag bor, som Alex. Jisses så glad jag blev när han berättade att han skulle flytta till Norrköping och plugga några år. Ännu gladare blev jag när han plötsligt skulle ha barn med en tjej härifrån. Av rent egoistiska skäl såklart. Nu skulle han ju vara kvar här, han skulle inte flytta så fort hans utbildning var slut. Att det sen känns som en evighet sen vi sågs är en annan sak, han har fullt upp med en bebis och med jobb. Men han finns ändå där, på andra sidan stan, inte längre bort än en spårvagnstur.

Fast det är klart, det skulle kanske vara kul med en vän någon annanstans. Någon i en annan stad eller ett annat land som skulle ha en soffa att sova på när man kommer på besök. Någon som skulle kunna visa upp de där guldkornen man inte skulle hitta som total främling i staden. Någon med ett helt annat liv än jag, som skulle ha massor av spännande saker att berätta om när man sågs.

Men jag är rätt nöjd med att ha mina vänner i närheten ändå. Helst av allt skulle jag ju vilja bo granne med alla jag känner, inte bara Sebbe och Linda. Jag känner dock att det är att kräva lite för mycket av livet...

Lucka 18, berätta om en plats du absolut vill besöka innan du dör.

2011-12-18T12:02:00.004+01:00

Gårdagens lucka hann jag inte med. Ibland blir dagarna så fyllda att man inte hinner med att blogga, som när man först får besök av sin bror och brorson och sen äter tacos och har glöggkväll med sällskapsspel med vänner. Men idag är jag med igen!

Jag vet att jag kanske låter tråkig nu, jag har ju redan varit i Paris, men det är en plats jag absolut måste besöka igen. I somras hade jag och R 3 dagar där, men vi hann ju självklart inte se allt vi (jag) ville se under den tiden. Hade vi valt att bara åka från plats till plats, ta några bilder och sen åka vidare så hade vi hunnit det, men vad skulle det blivit för resa? Jag ville ju vara där, i nuet, njuta av platsen och faktiskt minnas allt jag såg, inte bara se tillbaka på bilder för att veta att jag varit där. Nu tog jag ju ändå några hundra bilder, men jag kan tala om precis var varenda en av dem togs, vilken dag och ungefär vilken tid på dygnet. Men som sagt, jag vill verkligen tillbaka, jag vill se Marais, mer av Montparnasse, katakomberna eftersom jag är näst intill sjukligt fascinerad av döda människor, fler parker och några museum.

Det är klart att det finns fler platser jag skulle vilja besöka, som London, Berlin (där jag i och för sig också redan varit), vilken plats som helst i Italien, San Francisco, Köpenhamn (där jag också varit), Brygge (har varit där med över en dag), Skottland, Irland... Men alla dessa platser och några hundra till är mer såna som jag väldigt gärna skulle vilja besöka, men det skulle inte vara någon katastrof om det aldrig inträffade. Att aldrig mer få komma till Paris skulle däremot vara som en smärre naturkatastrof i min själ.

Julstämningen börjar infinna sig.

2011-12-17T16:03:00.000+01:00

I vanliga fall brukar vi klä granen två dagar innan julafton. I år hade vi tänkt göra det på måndag, men på förmiddagen kände jag att det var dags redan idag. Barnen blev såklart överlyckliga och nu när den står där har faktiskt lite mer julstämning infunnit sig.

I bakgrunden ser ni vad det blev av pärlplattorna jag maratonbyggde förra helgen. Idag har det faktiskt snöat, stora flingor dessutom, men flingorna förvandlades till regndroppar, som blev snö igen för att sedan bli till regn ännu en gång. I brist på riktiga snöflingor utanför fönstret finns i alla fall mina på insidan. Önskar bara att jag hade ett gäng till. Det hade gett mer effekt. Men det kommer väl någon dag när jag inte har alltför mycket annat att göra...

Lösningen på de flesta problem måste vara en koja.

2011-12-17T10:56:00.003+01:00

Rogga jobbade igår och jag behövde fixa med något som krävde en del koncentration och så få störmoment som möjligt, så jag var tvungen att hitta något som kunde sysselsätta barnen så pass mycket att jag kunde få vara ifred. Det resulterade i en koja. Alla stolar vi har i lägenheten, en massa kuddar och filtar och ett par överkast som tak. Så enkelt men så perfekt! Barnen älskade den. De kom bara ut för att äta middag och titta på julkalendern. De till och med sov i kojan och den står fortfarande kvar.

Särskilt vacker blev den ju förstås inte och det ser rätt dant ut i vardagsrummet, men vad gör det? Barnen tyckte att det var den finaste koja de sett (har de ens sett en koja förut?) och att plocka bort den kommer gå ännu snabbare än att bygga den. Huvudsaken är att de hade det mysigt och att jag fick vara ifred och göra det jag behövde göra.

Lucka 16, berätta om hur du var när du var liten.

2011-12-16T19:15:00.002+01:00

Som bebis sov jag mycket. Det var 1984 och man skulle amma sina bebisar med jämna mellanrum. Jag började tidigt sova över morgonmålet och det gillades inte av BVC. De talade om för min mamma att hon skulle väcka mig, jag måste ju vänja mig vid att gå upp tills jag skulle börja skolan.

Jag var en sån där bebis som lärde mig saker tidigt, att stå, prata och såna saker. Det fortsatte även senare. När jag var fyra år lärde jag mig att läsa och skriva. Det var inget jag övade mig på, en dag var jag i mitt rum och visste inte vad jag skulle göra. Jag slog upp en bok som vi inte hade läst på länge, vad den hette minns jag inte men den var röd och handlade om en tvättbjörn, och upptäckte att jag faktiskt förstod vad bokstäverna betydde. Sedan satte jag mig vid mitt skrivbord, ritade två små tomtar i skogen och skrev en saga om att de hade gått vilse och inte kunde hitta hem. Sedan gav jag den till mamma som blev minst sagt förvånad. Och på den vägen fortsatte det, i skolan fick jag leta efter egna veckans ord i faktaböcker eftersom jag redan kunde stava alla ord som skulle läras in. Läxor var inte heller något jag behövde öva särskilt mycket på. I somras träffade jag min lågstadielärare ett flertal gånger och i dolda ordalag sa hon till mig att jag borde lämna mitt jobb och läsa vidare. "Ta tillvara på dina tillgångar", så tror jag att hon uttryckte sig.

Det där med att sova länge på morgonen slutade jag med i dagisåldern. Var jag hos pappa så fick han gå upp och sätta på Ronja Rövardotter, men var jag hos mamma gick jag upp och satte mig och ritade och lät henne sova. Att rita och pyssla var det bästa jag visste. Och att lyssna på sagor såklart! När mormor eller farmor var barnvakt kunde de läsa för mig i timmar. På somrarna tjänade jag pengar på att rita teckningar och sälja till mina släktingar för olika värde, allt beroende på hur pass fina jag tyckte att de var, i mellanstadiet brukade jag rita egna serier som ingen fick se och skriva noveller och dikter som jag bara läste upp för mina vänner.

Jag var ett ganska lugnt och stillsamt barn, men jag tyckte ändå om att bestämma och ville alltid få min vilja fram. En gång blev jag arg på mina dagisfröknar och rymde till skogen utanför staketet. Jag tvingade med mig en yngre dagiskompis som efter ett tag blev rädd och ville gå tillbaka, men det lät jag henne inte göra. En annan gång lekte vi flotte på dagis när Erik som bodde på samma gata som jag kom och ville vara med. Erik var den jag oftast lekte med efter dagis, men den här gången lät jag honom bara vara med om han var segel. Han fick helt enkelt stå där, mitt på filten som vi hade som flotte, med armarna utsträckta och inte röra sig en centimeter.

Jag var inte så elak som det kanske verkar. Jag var för det mesta blyg och vågade inte ta kontakt med främmande barn och jag brydde mig mycket om andra. När min bror var bebis började han skrika precis när mamma höll på att läsa godnattsaga för mig. Mamma tänkte att han klarar sig tills hon läst färdigt för mig, men det tyckte inte jag. "Ta hand om honom, mamma", sa jag.

Ju äldre jag blev, desto mer av det lugna försvann. I tonåren var det som bortblåst och jag var mer vild än tam. Men då var jag ju inte så liten längre, så det är en helt annan berättels.

Tusen idéer och tusen frågor.

2011-12-16T14:22:00.002+01:00

Idéerna ploppar fram lika snabbt som såpbubblor. "Om jag gick den där utbildningen så skulle jag kunna... och jag skulle kunna fixa... och det skulle..." Nej, jag vill inte berätta om mina idéer. Inte än. Ni vet, jag får ständigt en massa idéer och sen blir det inget med det. Det känns så dumt att berätta ifall det skulle bli likadant nu.

Allt bygger på att jag ska gå den där utbildningen. Tankarna kretsar ständigt kring den och jag har inte velat något så mycket sedan jag ville komma in på floristutbildningen. I mina framtidsplaner skulle jag även få nytta av floristutbildningen, något jag inte haft mer än att den gav mig komplett gymnasiekompetens.

Nu måste jag bara få en butik att nappa på min idé. Men hur? Ska man ringa? Ska man skriva en intresseanmälan och berätta om framtidsplanerna och lämna in den personligen? Eller maila in den? Vad skriver man och hur presenterar man sig på bästa sätt? Frågorna är minst lika många som idéerna... Hjälp mig!

Lucka 15, berätta om en av dina favoritböcker.

2011-12-15T18:49:00.001+01:00

Hösten/vintern 2005 var en jobbig tid för mig. Jag var i ett förhållande som hade kunnat vara så rätt om vi hade träffats vid en annan tid i livet och det gav mig magknip varje dag, jag bodde ensam för första gången i mitt liv och jag kände mig ensam i största allmänhet, trots att min bästa vän fanns där mest hela tiden. Jag flydde in i böckernas värld så ofta jag kunde och en dag såg jag Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda på biblioteket. Jag tror inte ens att jag läste vad den handlade om, jag föll pladask för omslaget och tog med den hem. Jag lånade ytterligare tre andra böcker vid samma tillfälle och jag läste dem först för jag ville spara på Tillsammans är man mindre ensam. Det gjorde jag rätt i, för jag föll för innehållet lika mycket som jag gjort för ytan när jag väl satte igång att läsa. Jag ville inte lägga boken ifrån mig för att den var så bra, samtidigt ville jag inte läsa för mycket för då skulle den ta slut. Boken blev min räddning från mitt egna trista liv, omgivningen försvann så fort jag slog upp den, karaktärerna blev mina vänner och värmen fick mitt hjärta att lugna ner sig. Jag har aldrig, varken förr eller senare, blivit så rofylld av att läsa en bok. Att läsa den var precis som när första snön faller, allt blev lite tystare, lugnare och mer dämpat. Det enda dåliga med den är att jag efteråt haft den som måttstock för hur bra en bok är och även om jag tycker om de flesta böcker jag läser så är det bara Vindens skugga som kommit i närheten av den.

Det är en historia om hur fyra trasiga personers, alla totalt olika från varandra, öden vävs samman under ett år i Paris, om att samsas, finna sig själv och att lära sig att ensam inte är stark.

Några år senare köpte jag den själv, då med detta omslag taget från filmen (också den bra). Nog för att Audrey Tautou är en av världens finaste människor, men jag önskar att jag hade boken med omslaget ovan. Ja, jag önskar att jag hade den bilden på affisch. Jag tror att den skulle hänga inramad på min vägg till den dag jag dör.

Det är som att betrakta sitt drömliv genom en glasvägg.

2011-12-15T11:28:00.001+01:00

Igår spenderade jag större delen av dagen framför datorn. Jag sökte jobb och jag sökte utbildningar. Mest utbildningar. En del var smått intressanta, men det fanns ändå ett stort "nja" inom mig. Men så hittade jag Den med stort D. Den som vägrat släppa taget om mig sedan dess, Den som jag måste måste måste gå. Den som skulle göra mig till inredningskonsult och ta mig ett steg närmre drömjobbet. Den var på distans.

Det finns dock ett stort problem. Den kostar och Den är inte CSN-berättigad och därför skulle jag behöva ett jobb medan jag går den. Jag har varken en massa pengar eller ett jobb just nu.

Ja, det finns ju förstås en del liknande utbildningar med CSN-stöd som jag lika gärna skulle kunna gå, men de är inte på distans och de ligger så långt bort att jag skulle behöva bo borta i veckorna. Hade jag inte haft barn så skulle jag anmält mig direkt. Rogga skulle klarat sig utan mig i veckorna. Men barnen är bara 3 och 5. De skulle inte kunna ha sin mamma så långt bort så mycket. Och jag skulle inte kunna vara från dem.

Just nu skulle jag behöva vinna 25 000 i månaden i 25 år. Då skulle jag kunna betala både utbildningsavgiften och klara försörjningen utan problem medan jag pluggade. Fast ett jobb skulle såklart gå bra det med. Med ett jobb skulle jag kunna spara ihop avgiften och plugga kvällar, helger och lediga dagar.

Lucka 14, berätta om ett foto någon annan tagit på dig.

2011-12-14T23:16:00.003+01:00

Den här bilden finns det ingen story bakom, mer än att den är rolig.

Rogga tog den på mig i september 2006. Vi hade känt varann i 9 månader, var nyförälskade och jag kunde få honom att börja gapskratta bara genom att böja mig framåt. Det var en fin tid...

Åh, och Julian föddes två veckor efter att bilden togs, det är därför jag ser ut sådär.

Lucka 13, berätta om din favoritsak i ditt hem.

2011-12-13T20:36:00.001+01:00

Jag har ingen favoritsak i mitt hem. Jag har många favoritsaker. Jag kan omöjligt välja en enda favorit att berätta om, men jag kan berätta en av de saker som följt mig längst...

Sommaren 1997 var jag 13 år. Jag och mina vänner brukade tillbringa dagarna i Klingaparken. Där låg vi i gräset under ett träd, alltid samma träd, tjuvrökte cigaretter ur småpaket och drack krusbärsdricka som vi köpte på Albrekts Livs. Det var en sån där sommar som man i efterhand tänker tillbaka på i ett rosa skimmer för att allt var så perfekt och om något var dåligt så minns man det inte längre.

På väg till Klingaparken var vi tvungna att passera ett äldreboende och en av dagarna när vi gick förbi så stod den här målade träelefanten på staketet, ungefär på samma sätt som man hänger upp borttappade vantar i hopp om att ägaren ska gå förbi igen och hitta den. Jag tyckte att den var hiskeligt ful. Jag gillade varken mönstret eller färgerna. Dessutom var båda betarna av, den ena helt och hållet. Ändå kunde jag inte låta bli att ta den med mig, den såg så ensam ut där på staketet och jag tyckte synd om den. När jag kom hem ställde jag den i bokhyllan i mitt rum.

Med tiden ändrade jag uppfattning om den. Jag vet inte om det var min smak som förändrades eller om jag helt enkelt vande mig vid den, men en dag upptäckte jag att elefanten var fin. Jättefin, till och med, både när det gällde mönster och färger. Att betarna var av var ju bara charmigt. Och nog måste den vara handmålad! Därefter har den fått följa med mig varenda gång jag flyttat. Idag är den inne på sitt femte hem, ståendes i samma bokhylla som den stått i sedan den följde med mig hem för 14,5 år sedan. Lika många år som jag undrat var den kommer från och hur den hamnade på det där staketet...

Fina fina fina älsklingar!

2011-12-13T09:49:00.001+01:00

Gud, man kan ju bli tårögd för mindre! Älskade älskade ungar, så fina de var i luciatåget! Sjöng högt gjorde de och Julian höll hela tiden Amelie i handen. Det värmde mitt mammahjärta så mycket att det räcker för resten av vintern.

Lucka 12, berätta om någon du saknar.

2011-12-12T22:58:00.003+01:00

Om 5 dagar har det gått ett år sedan min gammelmormor dog. Hon bodde långt bort och fanns inte i mitt dagliga liv, så min vardag har egentligen inte påverkats av att hon inte finns mer, men hon finns i mina tankar så gott som dagligen.

Vilket liv hon levde! Född 1915 långt upp i Norrland. Nästan så långt norrut man kan komma. Hon blev moderslös redan som barn. Sedan tog hon en stor del av ansvaret över familjen. Som vuxen gifte hon sig och flyttade till en annan liten by. Jerijärvi, har ni hört talas om det förut? Där hade de en liten bondgård. De hade en häst som hette Brunte och någon ko, det vet jag för jag har sett hästen och kalvar på bild. Om de hade några fler djur vet jag inte. Det är så mycket jag inte vet. Men jag vet att hon sålde mjölk som hon mjölkade från egna djur och att hon köpte en ko av sin vän Agda. Kon hette Alma, precis som min gammelmormor, men när hon köpte den döpte hon om den till Agda. Vännen Agda köpte senare tillbaka kon och då fick den heta Alma igen. Det var deras humor. En vävstol hade hon som hon vävde mattor på. Min mamma har några av dem.

Fyra barn födde hon, men två av dem tvingades hon följa till graven. Den förstfödda kom alldeles för tidigt och levde inte särskilt länge. Idag hade hon säkert överlevt, men på den tiden var det annorlunda. Andra barnet drunknade som vuxen. Jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste varit. Bara tanken på det får en klump att svälla i bröstet. Men hon tog sig igenom det, min gammelmormor och i mina minnen av henne har hon lyckliga ögon och skrattar sitt hesa kluckande skratt. Hon skrattade ofta åt mina och min brors upptåg när vi hälsade på hos henne när vi var barn och när skrattet klingade ut avslutade hon det alltid med: "Voj voj!"

1986 blev hon änka och efter det levde hon ensam sin stuga, i den där byn dit man var tvungen att ro när snön smälte om våren för att vägen svämmade över. I alla fall tills man byggde en bro. Där bakade hon världens godaste bröd och helt fantastiska vita pepparkakor som jag kunde föräta mig på när jag var barn.

Även om hon inte var en del av min vardag och det, när jag nådde mina tonår, gick alltför många år mellan gångerna vi sågs så saknar jag henne. För vi pratade alltid om henne, om hur hon var, om hur hon ibland glömde bort sig och började prata finska med oss som inte kan det. Fast det gör vi såklart fortfarande. Till och med barnen, som bara hann träffa henne en gång, pratar. Framför allt Amelie. "Alma är död. Stackars henne", brukar hon säga med sorgsen röst. Men kanske är det inte så synd om henne ändå. Hon levde ett långt liv och kände att hon hade gjort sitt. Jag tror att hon är rätt nöjd där hon är och att hon skrattar sitt kluckande skratt igen när hon kikar ner på oss från sitt moln.

(Voj voj gammelmormor, du kan väl dra i några trådar där du befinner dig så att saker och ting blir lite enklare, ok?)

3:e advent plockade Amelie blommor.

2011-12-11T22:26:00.001+01:00

Hoppas ni haft en trevlig 3:e advent allesamman! Vi åkte ner på stan i hopp om att hitta de sista julklapparna. Riktigt så väl gick det inte, men nästan. Bara ett par inköp kvar, men det finns det tid till än.

När vi skulle ner på stan sprang Amelie runt husknuten och kom tillbaka med en Tusensköna till mig. Det är december och 3:e advent gott folk!

Lucka 11, berätta om dina framtidsdrömmar.

2011-12-11T18:08:00.001+01:00

Mina drömmar är inte särskilt annorlunda från de flesta andras...

Jag drömmer om att få se mer av världen...

Jag drömmer om att få jobba i en butik fylld med vackra saker där man dagligen får prata med olika sorters människor...

Kanske skriva en bok och få den utgiven...

Att få bo i ett vackert gammalt hus med en trädgård full av blommor...

Att utveckla min kreativitet och på något sätt få användning för den...

Som sagt, mina drömmar är inte särskilt annorlunda än de flesta andras och det beror nog på att det handlar om såna saker som får oss att må bra.

Sen skulle jag såklart kunna skriva om att jag och mina nära ska få vara friska och lyckliga, men det är så självklart att det känns onödigt. Jag menar, hur många drömmer om att få vara sjuka och olyckliga?

Jag fick fullt upp hela lördagen ändå.

2011-12-11T11:28:00.001+01:00

I förgår hade jag lite småpanik eftersom jag inte alls visste vad jag skulle ägna min lördag åt. Jag hade dock inte behövt oroa mig för att sitta sysslolös. Först kom mina svärföräldrar över på en fika, sen maratonbyggde jag pärlplattor och till sist kom Sebbe och Linda över och åt tacos. Linda hade med sig hemmagjord guacamole och det är så galet gott att jag klämde i mig tre tacos i rask takt för att sedan hamna i ett stadium där magen mest kändes som en hård klump. De stannade ända fram till nattkröken och tittade på Så mycket bättre och 500 days of Summer med oss.

Sebbe hade varit på julfest med jobbet kvällen innan. När han får i sig alkohol så har han en tendens att vara med om rätt störda saker, till exempel paddla sig fram med en planka i en jolle på Bråviken. I förgår hade han garderat sig genom att skriva ett meddelande på armen: "LINDA (SAMBO) 0706 - ** ** ** RING VID ÖVERDRIVEN FYLLA!"

Det blev inte bara en pärlplatta.

2011-12-11T00:36:00.001+01:00

Vi skulle gått ut och handlat julklappar idag, men så kom mina svärföräldrar förbi på en fika, så det blev ingenting med det. Efter att de hade gått blev jag sugen på att bygga en pärlplatta. Men så blev det en till. Och en till. Och en till... Det är uppenbarligen lätt att fastna när man väl har börjat. Några snöflingor, hjärtan och ett "God" hann jag få ihop. Något kul ska det väl gå att hitta på med det.

Lucka 10, berätta om innehållet i din väska.

2011-12-10T13:03:00.001+01:00

Vi börjar med väskan. Det är en brun i fuskskinn i just en sån modell jag velat ha i evigheter men inte hittat. Förrän i höstas då, för då fanns den plötsligt på H&M när jag egentligen skulle köpa helt andra saker än en väska. Innehållet ändras titt som tätt, men idag låg följande saker i den:

1. Mina vantar. I förgår beklagade jag mig över att jag hade tappat dem på stan. Jag tyckte att det kändes rätt förargligt, eftersom jag varje år undrar hur sjutton man lyckas tappa vantar, man har dem ju på händerna! Men eftersom jag tydligen inte hade tappat mina vantar (Julian hittade dem hemma) så kan jag med gott samvete fortsätta att skratta åt alla som gör det.

2. En Läkerolask. I perioder har jag alltid en ask Läkerol med mig. Jag vet egentligen inte varför, men det gör i alla fall att man alltid kan dölja en dålig andedräkt för i alla fall en stund.

3. Två stycken Haribo laktritsrullar. Barnen fick godispåsar av sina farföräldrar när vi var där och åt middag för ett par veckor sedan. Lakrits är mitt favoritgodis och det vet barnen som gav mig dessa. Jag har på något sätt lyckats glömma dem, tills idag när jag rotade fram allt innehåll i väskan.

4. Mitt röda läppstift. Det ligger alltid i väskan så att jag alltid ska kunna bättre på det när jag är borta någonstans. Skulle jag inte ha det i väskan för jämnan så skulle jag alltid glömma det hemma.

5. Tre stycken läppglans. Innan jag började använda rött läppstift använde jag bara läppglans och hade dem i väskan av samma anledning som jag nu har läppstiftet där. Läppglansen ligger dock kvar, även om jag sällan använder dem.

6. De syns knappt på bilden, men där finns en grön och en gul pärla. Sånna där man bygger pärlplattor av. Vad de gör i min väska och hur de hamnat där har jag inte en aning om.

7. En tändare som inte fungerar. Vet inte varför jag bär omkring på en sån, men den finns där i alla fall.

8. Min plånbok. Jag tycker inte om den. Jag vill ha en ny, men jag lyckas aldrig hitta den perfekta. Den ska vara snygg, ha plats för sedlar, mynt, legitimation, medlemskort i en massa butiker och självklart betalkortet. Dessutom måste det finnas plats för foton också. Just den har jag inte lyckats hitta.

Allt som oftast ligger kameran i väskan också, men det kunde jag ju av en rätt självklar anledning inte visa.

Vi bakade pepparkakor.

2011-12-10T00:00:00.001+01:00

Vi bakade pepparkakor i eftermiddags, hela familjen. Barnen tröttnade dock rätt snabbt. Rogga höll ut lite längre. Men sen satt jag där ensam med pepparkaksdegen. Igen. Och egentligen är färdigköpta pepparkakor godare. Fast... Det är rätt mysigt att baka dem och det var väl därför vi gjorde det också. Ni vet, det är en sån där grej som hela familjen kan göra tillsammans. Tills någon tröttnar då...

Nu sitter jag mest och undrar vad vi ska göra imorgon. En hel lång lördag utan några som helst måsten. Något måste vi ju hitta på!

Lucka 9, berätta om en av dina favoritlåtar.

2011-12-09T19:44:00.001+01:00

Hur sjutton väljer man en enda favoritlåt? Hur? Det borde ju gå, men trots att jag funderat hela dagen på det här så har jag inte lyckats komma fram till det. För 6-7 år sedan gjorde jag faktiskt en 10 i topp-lista på de bästa låtarna någonsin. Ska leta fram den någon dag... Nu får ni i alla fall 4 olika låtar som jag valt mellan.

Jag minns i alla fall att Here comes the Sun med Beatles kom först på den där 10 i topp-listan. Jag älskar 60-talsmusik, jag älskar Beatles och jag älskar såna där söta låtar som får en att le. Here comes the Sun är just en sån där låt som får mig att le, framför allt när jag sätter på den samtidigt som snön börjar smälta bort på våren.

Som sagt, 60-talsmusik ligger mig varmt om hjärtat. Marianne Faithfull var i mitten av 60-talet den här rena och söta flickan som sjöng en låt som är mer sorglig än leendeframkallande. Men sorglig musik behövs också ibland.

Jag lyssnar ju på mer nutida musik också, även om exmplen jag tar upp här ändå har några år på nacken. Först ut har vi First Day of my Life med Bright Eyes som är helt galet mysig. Texten får mig att både le och blinka bort några tårar samtidigt. Videon är väldigt vacker den med.

Och jag tänkte att nu verkar det som om jag bara sitter och lyssnar på lugn musik. Så är det inte. En av mina absoluta favoritlåtar någonsin är Time for Hereos med The Libertines. Det är en sån där låt som det är helt omöjligt att sitta stilla till. Även om jag inte flyger upp och dansar varenda gång jag hör den så stampar jag i alla fall lite med foten eller gungar huvudet i takt till musiken.

Frivillig.

2011-12-09T16:15:00.001+01:00

Är nyss hemkommen från ett mötet jag skrev om igår. Fast egentligen tycker jag inte att det kan kallas möte, snarare ett trevligt samtal om allt möjligt.

Jag är numera frivillig på Frivilligcentralen. Man skulle kunna kalla det volontärarbete där man är till hjälp för någon annan. Man kan tex få en kontinuerlig kontakt där man ingår i ett nätverk för ensamma mammor som lämnat sin hemstad där hon hade en man som slog henne, man kan bli vän till en gammal ensam människa som vill ha någon som dricker kaffe med henne då och då eller följer med på en promenad, man kan hjälpa en blind person med att ta sig ut ibland, bli vän till en förståndshandikappad människa eller något helt annat.

Eller så kan man göra punktinsatser när man själv vill och kan och då exempelvis följa med gamla människor till sjukhus, tandläkare, fotvård eller något annat dit de inte kan ta sig själva.

Jag har funderat länge på om jag skulle kunna vara till hjälp för någon, om jag skulle gå med i en förening eller vad som helst och nu hittade jag det här. Jag har en massa tid över, jag vill hjälpa och det känns som en bra sak att göra. Om en vecka ska jag tillbaka och lämna in lite papper, få mitt kort och komma med de önskemål jag har. Kan knappt vänta tills jag kommer igång på riktigt!

Lucka 8, berätta om ett av dina favortiplagg.

2011-12-08T21:27:00.001+01:00

Jag har en massa klänningar som är finare, men som jag inte använder särskilt ofta, så mitt favoritplagg måste nog bli den här kjolen. Den var billig och införskaffades på H&M i början av hösten och sedan dess har den använts varje vecka. Den har precis lagom längd, är sådär vippig som jag tycker om och är varm. Med tröjan jag har på mig idag (ja, bilden är tagen idag) så blir den vardagsfin, med en annan överdel blir den festfin. Med andra ord funkar den till allt.

Ikväll har jag förresten varit på en liten julfest för något som jag tror kan bli en bra förändring i mitt liv. Imorgon ska jag på ett möte för mer information och för att berätta mer om mig själv. Berättar mer om det efter det...

Lucka 7, berätta om ett av dina favoritfotografier.

2011-12-07T16:55:00.001+01:00

Att väla foto till dagens lucka var inte lätt. Vi har ju de där när jag ligger med en alldeles nyfödd bebis i famnen och gråter glädjetårar. Klart att de hör till mina favoriter. Sen finns ju alla vackra bilder tagna av andra. Och de vackra tagna av mig själv. Det blev till sist ett foto jag tagit själv.

Den här bildens togs en lördageftermiddag i juli i år. Jag och min kärlek vandrade hand i hand längs Seine. Vi var på väg mot boklådorna och då fick jag syn på detta par på andra sidan floden. Möjligtvis ett inhemskt par eller kanske turister precis som vi.

Hon - i en klänning som ser ut att sitta alldeles perfekt, med armen om sin kära men med spretande fingrar, som om hon inte kan låta bli att gestikulera medan hon berättar något.

Han - mer osynlig, stilla, lyssnandes.

Det jag älskar med bilden är att den inte är det minsta planerad. De råkade bara sitta där när vi gick förbi på motsatt sida. Det är kärlek i Paris, kärlekens huvudstad. Och så är klänningen röd, kärlekens färg, och med det blev det bilden nästan perfekt.